Splittrad

Jag vill aldrig mer bli kär... konstaterade det idag. Kan inte få HONOM ur huvudet... Något irriterande!

Först var jag livrädd att springa på honom igår när jag jobbade i Tuna Park. Känns bara så fel att få en klump i magen av blotta tanken på att se honom. Vet inte vad jag ska säga till honom... kommer antagligen bara bli konstigt. Jag vill absolut inte se honom ihop med henne men varför ska vi inte ens kunna ses? Vi hade en underbar tid tillsammans så vi borde inte ha några problem med att prata med varandra men vad säger man? "Hoppas det går bra med nya tjejen"?
 
Sen konstaterade jag att jag hatar honom. Han måste ha varit otrogen mot mig. Hur kan han annars flytta ihop med en ny tjej tre veckor efter att han flyttat ifrån mig? Dessutom ska han fira jul ihop med henne (??!) Han måste ha träffat henne under tiden han fortfarande bodde i Uppsala... den jävla skiten!
Det förklarar ju varför han var så paranoid mot mig... Han flippade ur totalt för att jag dansade med andra killar och en annan gång för att jag (efter en dunderfest) vaknade upp bredvid en annan kille. Ingenting hände och jag ringde honom det första jag gjorde när jag vaknade men han trodde att jag hade gjort något med honom iallafall. Känns bara så sjukt... Jag ställde upp för honom jämt, fanns där och stöttade honom i allt. Sa åt honom att han fick komma och bo hos mig och flytta till Eskilstuna för att börja om, hjälpte honom med jobb och lägenhet och så har han haft en annan under hela tiden... Hur fan kan man göra en sån sak?? Känner mig så tom så det finns inte. Är jag så otillräklig?
Jag vet inte helt säkert men har en känsla av att jag har rätt.... Förstår bara inte hur han kunde göra det och varför jag fortfarande, även om han nu var otrogen, inte kan släppa honom...

Efter det pratade jag med en gemensam vän till oss och han sa att HAN berättat att "hon är snäll och trevlig, en ringtig bra tjej men att han inte har så starka känslor för henne. Att han tror att han behöver ha en tjej som är elak mot honom för att få starkare känslor" Låter helt stört men det kändes som om det fortfarande finns ett hopp för oss. Även om jag i mina ögon aldrig varit elak mot honom (även om han lär hävda motsatsen) så har han inte lika starka känslor för henne som han hade för mig.

Förstår inte varför jag är så störd. Först är jag helt säker på att han varit otrogen och hatar honom och sen får jag höra det här och får ändå en typ av hopp att han kommer tillbaka. Vet faktiskt inte vad jag vill längre...
Fick höra av en vän att jag borde gå vidare, förtjänar bättre och är för bra för att han ens ska kunna inse vad han förlorat, att det är han som förlorat något inte jag men varför kan jag inte riktigt tro på de orden? Jag vet att jag klarar mig utan honom och att jag har ett bra liv nu men jag saknar HONOM.
Dessutom är det sjukt hur mycket man hinner planera under tre månader... Vi skulle fira jul hos min familj men nu måste jag åka dit själv. Som om den helgen inte redan är tillräkligt deprimernade. Blir krogen på kvällen i år igen, tragiskt nog. Vill inte fira jul längre...

Nä nu måste jag ta en cigarett...  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0