Cia

Har gått ett tag sen jag skrev någonting här... Har haft fullt upp med Daniel och jobbet.

Jobbet går faktiskt bra. Lär mig hantera hennes son bättre och bättre, var iväg med dem på en lite utflykt och kom hem torsdag kväll. Trött och sliten men då kommer ungen ram och ger mig en bamsekram innan jag skulle gå hem så någonstans tycker han nog om mig även om jag mestadels står som en skiva med repor och tjatar på honom men det är såna spontana saker som gör jobbet.

Jag han än en gång konstaterat att alkohol och jag inte är någon bra kombination... har gjort det igen! Den här gången blev det dessutom värre än någonsin...
Satt och förfestade med nära och kära för två helger sen. Vi skulle egentligen inte gå ut, men i vanlig ordning så slutade det så iallafall... problemet är bara att det är svart från att vi stod utanför min port och väntade på taxin till stan (nej, jag blev inte drogad) Jag drack för mycket vin för fort antagligen men i vilket fall som helst så minns jag NADA. Dagen efter vaknar jag och känner att någonting är väldigt fel "Vad hände igår?" "Vart är Daniel?"
Jag började kolla min mobil och ville bara gå igenom jorden... han hade skrivit typ jag kommer aldrig lita på dig igen, hur kunde du göra såhär mot mig ect
Då ringer Bea och undrar hur jag mår och det enda jag får ur mig är "Vad gjorde jag igår"?
Då berättade hon att jag (enligt Daniel) hade hånglat med en annan kille ute på krogen... Då började jag förstå smsen men det kändes fortfarande som om hon pratade om någon annan, för varför skulle jag vara otrogen mot Daniel? Aldrig. Tyvärr så var det så... känns fortfarande bara som en hämsk mardröm och att jag snart vaknar men jag har väl börjat inse att det inte kommer att hända.

Idag är det två veckor sen han kom och hämtade sina saker... jag vet inte om han orkar ge mig en andra chans  men jag hoppas det. Saknar honom och det känns som en del av mig försvunnit.

Han skrev visserligen: "Vill bara säga att jag saknar dig jätte mycket men jag kan inte komma över de som hände eller har hänt. Allt jag ser framför mig är att du kysser honom och tycker om det, jag kan bara inte få bort den bilden ur min hjärna. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, känner mig så maktlös. Allt jag känner är sånt svek och jag kan inte vara med någon som jag tycker så mycket om som sårar mig så. Händer det en gång så kommer det hända igen och det har ju redan hänt. Synd bara för jag trodde jag hade hittat rätt för en gångs skull..." i tisdags. Känner mig precis lika maktlös... jag kan inte få det ogjort hur gärna jag än vill och han verkar inte vilja förstå att jag faktiskt inte var medveten av vad som hände....

Hoppet är det sista som lämnar människan... det måste bli bra mellan oss igen.