Nystart- Nytt jobb
Kom precis hem från ett möte med med min handläggare på mitt nya jobb. Så fort min intro är klart och jag får sluta från mitt gamla jobb ska jag skriva under beteckningspapper och alla andra papper. Jag får ett kontrakt på 20h/vecka och ska jobba var 4:e helg. Min lön kommer ligga mellan 110-115kr. Allt känns verkligen jätte bra! Jag kommer veta hur mycket jag har per månad och halvtid känns helt okej när man är van vid att ligga mellan 150-180h/månad!
Blev bara så förbannad när jag pratade med min brukare och hon berättade att det inte fanns personal ikväll så hennes kompis fick lov att komma över till henne... Jag är ju ledig och har varit på kontoret idag, de kunde ha bett mig hoppa in hos henne ikväll.... de behandlar henne som skit just nu. Ska ändra på det när jag börjar på allvar, såhär får det fan inte gå till! Hon ska vara med under anställningsintervjuerna och det är hon som ska bestämma vilka som ska jobba hos henne! Ah blir så förbannad!
Igår var jag ute och käkade med Malin och sen tog vi ett glas vin och snackade skit, jätte mysigt! Känns bara lite konstigt, hon ska utbilda sig till massös och starta eget ihop med en kompis... alla har mål och drömmar och gör någonting åt det, medan jag sitter här och har mina strö jobb... visst just nu känns det som om jag vill satsa på att bli personlig assistent och ta hand om min brukare riktigt ordenkligt men det är inte det jag vill göra resten av mitt liv. Jag har fortfarande funderingar på att bli projektledare eller iallafall gå den utbildningen så jag har bredare kompitens. Men men nu ska jag fokocera på assistent jobbet! Kan kanske tom lägga undan lite pengar per månad så jag har ett startkapital när jag börjar plugga.
Kärleken
Saknar honom fortfarande något fruktansvärt... han hörde av sig via sms igår ikväll... "Det är synd att allt blivit så fel, men frågan är om man hade gjort på något annat sätt om man visste vad som skulle hända. Jag vet att vi skulle ha det bra ihop men jag har blivit så sårad och det är svårt för mig och öppna mig efter att det blivit så fel. Jag är ledsen men jag vet inte vad jag ska göra :-("
Det är vad han kan skriva efter att inte ha hört av sig på tre dagar... känns förjävligt men vad ska jag säga? Försöker bara få honom att förstå att jag aldrig sårat honom avsiktligt och kommer göra allt för att inte göra det igen, även om det jag gjort inte är så farligt (i mina ögon) men samtidigt har jag varit singel hela livet och vet därför inte riktigt hur man ska agera i ett föthållande. Dansa med andra killar, hur utmanande det än såg ut, är väl knappast otrohet, eller?? Det är lite andra små saker som ligger till grund för det hela också men i mina ögon är det bara bagateller... Kärleken är väl viktigare än några småsaker?
Jag skrev ett långt sms tillbaka och skrev bara att jag inte vill såra honom igen och att OM borde tas bort ur ordlistan, nu har det blivit som det har och då får vi utgå utifrån det och förhoppningsvis lösa det här. Skrev att han skulle höra av sig när han har tid.
Känns bara så hopplöst. Vill bara ha tillbaka det bra vi hade men jag hoppas bara att han inser vad vi hade innan det är försent... jag kan inte vänta på att han ska bestämma sig i all evighet. Även om det känns som om jag skulle vänta resten av livet om han bara sa att han vill det. Har aldrig kännt så starkt för någon som jag känner för honom.
Ska fixa lite hemma nu... får se om han hör av sig ikväll. Hörs senare!
Ciao
Blev bara så förbannad när jag pratade med min brukare och hon berättade att det inte fanns personal ikväll så hennes kompis fick lov att komma över till henne... Jag är ju ledig och har varit på kontoret idag, de kunde ha bett mig hoppa in hos henne ikväll.... de behandlar henne som skit just nu. Ska ändra på det när jag börjar på allvar, såhär får det fan inte gå till! Hon ska vara med under anställningsintervjuerna och det är hon som ska bestämma vilka som ska jobba hos henne! Ah blir så förbannad!
Igår var jag ute och käkade med Malin och sen tog vi ett glas vin och snackade skit, jätte mysigt! Känns bara lite konstigt, hon ska utbilda sig till massös och starta eget ihop med en kompis... alla har mål och drömmar och gör någonting åt det, medan jag sitter här och har mina strö jobb... visst just nu känns det som om jag vill satsa på att bli personlig assistent och ta hand om min brukare riktigt ordenkligt men det är inte det jag vill göra resten av mitt liv. Jag har fortfarande funderingar på att bli projektledare eller iallafall gå den utbildningen så jag har bredare kompitens. Men men nu ska jag fokocera på assistent jobbet! Kan kanske tom lägga undan lite pengar per månad så jag har ett startkapital när jag börjar plugga.
Kärleken
Saknar honom fortfarande något fruktansvärt... han hörde av sig via sms igår ikväll... "Det är synd att allt blivit så fel, men frågan är om man hade gjort på något annat sätt om man visste vad som skulle hända. Jag vet att vi skulle ha det bra ihop men jag har blivit så sårad och det är svårt för mig och öppna mig efter att det blivit så fel. Jag är ledsen men jag vet inte vad jag ska göra :-("
Det är vad han kan skriva efter att inte ha hört av sig på tre dagar... känns förjävligt men vad ska jag säga? Försöker bara få honom att förstå att jag aldrig sårat honom avsiktligt och kommer göra allt för att inte göra det igen, även om det jag gjort inte är så farligt (i mina ögon) men samtidigt har jag varit singel hela livet och vet därför inte riktigt hur man ska agera i ett föthållande. Dansa med andra killar, hur utmanande det än såg ut, är väl knappast otrohet, eller?? Det är lite andra små saker som ligger till grund för det hela också men i mina ögon är det bara bagateller... Kärleken är väl viktigare än några småsaker?
Jag skrev ett långt sms tillbaka och skrev bara att jag inte vill såra honom igen och att OM borde tas bort ur ordlistan, nu har det blivit som det har och då får vi utgå utifrån det och förhoppningsvis lösa det här. Skrev att han skulle höra av sig när han har tid.
Känns bara så hopplöst. Vill bara ha tillbaka det bra vi hade men jag hoppas bara att han inser vad vi hade innan det är försent... jag kan inte vänta på att han ska bestämma sig i all evighet. Även om det känns som om jag skulle vänta resten av livet om han bara sa att han vill det. Har aldrig kännt så starkt för någon som jag känner för honom.
Ska fixa lite hemma nu... får se om han hör av sig ikväll. Hörs senare!
Ciao
Kommentarer
Trackback
