Oväntat

Eller inte... nu har jag nått min gräns. Har gått in i väggen... sjukskriven till den 20:e... Minst.

Känns konstigt... samtidigt som det känns skönt att få släppa taget och låta en vikarie ta in en sista assistent och lösa konflikterna så känns det förjävligt att lämna brukaren och kollegorna... Bryr mig ju så klart jätte mycket om dem och har väl lite väl stort kontrollbehov men det måste jag väl försöka släppa nu. Det känns som om jag misslyckats och inte klarar av min tjänst. Jag vet att det inte är så men det är klart att det tar hårt att svälja stoltheten och medge att man måste sjukskriva sig. Till och med min osynliga chef ansåg att jag skulle sjukskrivas. (!)

Nu, lite väl sent, kommer hon in och hjälper mig. Är ju iallafall någonting positivt i den här röran.

Får se om den mindre skötsamma assistenten är kvar när jag kommer tillbaka, jag lämnade till dem att avgöra om hon ska avskedas eller ej.

Nu och ett par veckor framåt ska jag försöka koppla av... inte bry mig om jobbet eller något sånt men vi får väl se hur det går.... Vill bli frisk och komma tillbaka och hålla ställningarna men det känns som om det är långt dit...

Har varit på stan idag med Jojo men jag mår inte bra så det var ingen bra idé. Ska försöka hålla mig hemma i morgon och se om jag kanske piggnar till till helgen.

Puss
Saknar dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0