Nu ska jag skärpa till mig!
Nu måste det bli lite ändring på saker och ting. Jag jobbar för mycket, har inte riktigt 110% koll som jag skulle vilja och hinner nästan aldrig träna eller träffa mina vänner. Jag hinner absolut inte dejta någon nu heller... stackarna...haha Hinner ses nån timma i veckan och på helgen ligger jag mest i soffan... kul liv... Känns verkligen som man är 21.
Har fått mer ansvar men inte haft någon löneförhandling... känns inge bra. Har varit på kontoret som fan att jag måste ha en annons ute på arbetsförmedlingen eftersom vi MÅSTE ha in personal omgående (jag har jobbat för 3 assistenter i en månad nu). Förstår verkligen inte varför de envisas med att göra allting så komplicerat! En annons tar ett par minuter att skriva och jag kan solla mellan ansökningarna och ta fram fem "kandidater" utan problem. Är ju endå jag som har anställningsintervjuerna och intro. Dessutom behöver de bara sätta ihop en pärm med alla dokument jag måste kunna och sen låta mig "plugga på" dem och fråga om det är något jag inte förstår och sen är ju allt grönt... förstår mig inte på dem ibland. Inte undra på att jag fått magkatar... underbart.
Har tagit tag i träningen nu. Var på gymmet igår och ska dit i kväll också... eventuellt hinner jag träna en stund på förmiddagen i morgon också. Målet är tre dagar i veckan. Måste, har fått så ont i ryggen och kroppen. Om jag inte hinner träna den här månaden säger jag upp träningskortet... sitter och betalar 465kr/mån och hinner träna max 3g/mån... förjävligt. Förhoppningsvis lugnar jobbfronten ner sig nu så jag hinner träna!
Mina vänner har knappt sett röken av mig på en månad (minst) och det känns också fel. Man ska inte jobba så mycket att man inte ens orkar/hinner ta en fika! Måste dessutom träffa andra nu, man kan inte jobba mellan 40-50h med samma person, man blir galen till slut. Det brukar jämföras med äktenskap och jag förstår varför, så för att orkar vara positiv och stötta henne 10h/dag måste man få träffa sina vänner också. Saknar dessutom mitt liv :-)
På kärleksfronten har det inte hänt mycket. Har konstaterat att Daniel och jag är ett minne, det förflutna. Kommer alltid att ha honom i mitt hjärta och minnas vår tid tillsammans som något positivt men han har rätt... vi har sårat varandra för mycket och skulle aldrig kunna ha ett normalt förhållande. Bättre om vi är vänner, om vi nu kan det.
Har dejtat några lite sista tiden. I början kände jag mig bara otrogen mot Daiel (störd jag vet) men nu känns det okej. Har faktiskt väldigt svårt för att få starka känslor, har blivit rejält sårad den här gången och det gör att det är mer lek än kärlek... Fungerar ett tag men egentligen vill jag bara ha trygghet...
Har konstaterat att jag aldrig haft den tryggheten. Har aldrig känt mig trygg i en relation och verkligen älskad. Vill bara ha någon som ligger på samma nivå som mig och ger mig trygghet. Stöttar och finns där... finns såna förhållanden eller är det meningen att jag ska vara nån "uppvisningsdocka" som ska med på fester och krogen och helst bara sitta där och se fin ut? Pratar jag med någon så raggar jag ju på dem och har säkerligen legat med dem också :-S Stört.
Visst, det är alltid kul med komplimanger och att folk tycker att man ser bra ut men jag är betydligt mer än bara ett utseende!
Jaha ja det blev rätt mycket... hehe Ska väl få lite gjort nu. Hörs senare!
Puss
Har fått mer ansvar men inte haft någon löneförhandling... känns inge bra. Har varit på kontoret som fan att jag måste ha en annons ute på arbetsförmedlingen eftersom vi MÅSTE ha in personal omgående (jag har jobbat för 3 assistenter i en månad nu). Förstår verkligen inte varför de envisas med att göra allting så komplicerat! En annons tar ett par minuter att skriva och jag kan solla mellan ansökningarna och ta fram fem "kandidater" utan problem. Är ju endå jag som har anställningsintervjuerna och intro. Dessutom behöver de bara sätta ihop en pärm med alla dokument jag måste kunna och sen låta mig "plugga på" dem och fråga om det är något jag inte förstår och sen är ju allt grönt... förstår mig inte på dem ibland. Inte undra på att jag fått magkatar... underbart.
Har tagit tag i träningen nu. Var på gymmet igår och ska dit i kväll också... eventuellt hinner jag träna en stund på förmiddagen i morgon också. Målet är tre dagar i veckan. Måste, har fått så ont i ryggen och kroppen. Om jag inte hinner träna den här månaden säger jag upp träningskortet... sitter och betalar 465kr/mån och hinner träna max 3g/mån... förjävligt. Förhoppningsvis lugnar jobbfronten ner sig nu så jag hinner träna!
Mina vänner har knappt sett röken av mig på en månad (minst) och det känns också fel. Man ska inte jobba så mycket att man inte ens orkar/hinner ta en fika! Måste dessutom träffa andra nu, man kan inte jobba mellan 40-50h med samma person, man blir galen till slut. Det brukar jämföras med äktenskap och jag förstår varför, så för att orkar vara positiv och stötta henne 10h/dag måste man få träffa sina vänner också. Saknar dessutom mitt liv :-)
På kärleksfronten har det inte hänt mycket. Har konstaterat att Daniel och jag är ett minne, det förflutna. Kommer alltid att ha honom i mitt hjärta och minnas vår tid tillsammans som något positivt men han har rätt... vi har sårat varandra för mycket och skulle aldrig kunna ha ett normalt förhållande. Bättre om vi är vänner, om vi nu kan det.
Har dejtat några lite sista tiden. I början kände jag mig bara otrogen mot Daiel (störd jag vet) men nu känns det okej. Har faktiskt väldigt svårt för att få starka känslor, har blivit rejält sårad den här gången och det gör att det är mer lek än kärlek... Fungerar ett tag men egentligen vill jag bara ha trygghet...
Har konstaterat att jag aldrig haft den tryggheten. Har aldrig känt mig trygg i en relation och verkligen älskad. Vill bara ha någon som ligger på samma nivå som mig och ger mig trygghet. Stöttar och finns där... finns såna förhållanden eller är det meningen att jag ska vara nån "uppvisningsdocka" som ska med på fester och krogen och helst bara sitta där och se fin ut? Pratar jag med någon så raggar jag ju på dem och har säkerligen legat med dem också :-S Stört.
Visst, det är alltid kul med komplimanger och att folk tycker att man ser bra ut men jag är betydligt mer än bara ett utseende!
Jaha ja det blev rätt mycket... hehe Ska väl få lite gjort nu. Hörs senare!
Puss
Kommentarer
Trackback
