Störd?
Vad håller på att hända med mig...? Jag har blivit dum i huvudet är jag rädd för. Antingen är det stressen eller så är jag psykiskt sjuk...
Har haft ett antal hetsutbrått de senaste dagarna och jag blir förbannad för småsaker... förstår ingenting. Har tyvärr sårat Micke ett antal gånger också... tar ut väldigt mycket på honom och även fast jag är medveten om det så händer det om och om igen. Varför...? Jag älskar ju honom över allt annat och borde inte bete mig som en idiot mot honom. Är livrädd för att förlora honom. Känns ibland som om jag är helt okapabel till att ha ett förhållande.
Har en hel del som händer runt omkring mig men så har det ju alltid varit. Innan jag gick in i väggen hade jag 10 bollar i luften samtidigt men nu är det nog bara jobb... känns som om jag sitter fast i mitt ekorrhjul. Samma sak om och om och om och om igen.
Har precis alla förutsättningar för att vara lycklig och må bra men det sitter en spärr i vägen. Förstår inte vad det kan vara faktiskt. Saknar mig själv... ja det låter sjukt men så är det. Saknar när jag var positiv och var glad mer eller mindre jämt, hade mycket att ge och hade all tid i världen för de nära och kära. Jag vill hitta tillbaka till den tjejen och sluta belasta Micke och familjen med mig. Ska försöka... måste. Vill. Kan?
Ska ringa beteendevetaren om det fortsätter såhär. Måste kanske ha hjälp. Kan inte hålla på såhär. Snart orkar ingen med mig längre... Oj vad positiv man är...
Puss
Har haft ett antal hetsutbrått de senaste dagarna och jag blir förbannad för småsaker... förstår ingenting. Har tyvärr sårat Micke ett antal gånger också... tar ut väldigt mycket på honom och även fast jag är medveten om det så händer det om och om igen. Varför...? Jag älskar ju honom över allt annat och borde inte bete mig som en idiot mot honom. Är livrädd för att förlora honom. Känns ibland som om jag är helt okapabel till att ha ett förhållande.
Har en hel del som händer runt omkring mig men så har det ju alltid varit. Innan jag gick in i väggen hade jag 10 bollar i luften samtidigt men nu är det nog bara jobb... känns som om jag sitter fast i mitt ekorrhjul. Samma sak om och om och om och om igen.
Har precis alla förutsättningar för att vara lycklig och må bra men det sitter en spärr i vägen. Förstår inte vad det kan vara faktiskt. Saknar mig själv... ja det låter sjukt men så är det. Saknar när jag var positiv och var glad mer eller mindre jämt, hade mycket att ge och hade all tid i världen för de nära och kära. Jag vill hitta tillbaka till den tjejen och sluta belasta Micke och familjen med mig. Ska försöka... måste. Vill. Kan?
Ska ringa beteendevetaren om det fortsätter såhär. Måste kanske ha hjälp. Kan inte hålla på såhär. Snart orkar ingen med mig längre... Oj vad positiv man är...
Puss
Kommentarer
Postat av: Anonym
gumman så farligt e d inte...älskar dig
Postat av: Anonym
Det är inte dig det är fel på. Micke har haft problem med flera brudar förut och det är inte brudarna det är fel på, det är han. Låt han inte trycka ner dig till botten.
Trackback
