...
Ska som sagt arbeta i morgon och nu känns det piss. Läste min brukares blogg och blev bara så förbannad och rent ut sagt stött. Hon skrev bland annat att vi kör över henne och säger åt hennes son vad han får och inte men om det är ett rent kaos kan man fan inte hålla tyst! Och hon känner sig överkörd och idiotförklarad.
När man ser det ur en assistens synpunkt ska du vara med hela tiden överallt men du får inte höras eller synas, du ska se allas reaktioner och besvärade ansikten där du står men du kan inte gå utan tillåtelse för att du är anställd som "förlängda armar och ben". Du får inte ha egen åsikter, du ska bara göra. Du får inte be om att få sitta och dricka kaffe utan du får vänta på en erbjudan eller göra det under en rast men du måste komma som en hund på kommando.
Krönikan (inlägget börjar med)
Den här lilla krönikan har inget anklagande,
utpekande, skuldbeläggande eller självömkande syfte.
Jag påstår inte heller att assistententerna uppskattar eller känner sig bekväma i nedanstående situationer. Jag skulle i allafall inte känna mig tillfredställd om jag vore assistent. Det här är ur mitt perspektiv, mina upplevelser. Det fungerar väldigt bra med assistansen
När man är assistent måsta man hela tiden ta hänsyn till en annan människa och dessutom dennes familj. Du får inte ha huvudvärk eller en dålig dag och du ska tollerera mer eller mindre allt. Allt det på en skit lön... du är en allt i allo; kompis, extra mamma, kokerska, tvätterska, städerska och betjänt. Så ska det fan inte vara, skönt att cheferna vet vad som pågår och åtgärdar det. Var bara tvungen att få ur mig det. Klart jag bryr mig om min brukare och gör allt för att hon ska ha det bra med det sårar som fan att få se såna saker som hon skrivit.
Kan någon svara på varför lay outen ser ut såhär på min blogg?
Nu ska jag försöka plocka undan här och sortera papper.
Puss
Älskar dig
