Cia

Snälla, krossa inte mitt hjärta! Jag orkar inte resa mig upp igen... Jag kan inte laga det igen... krossar du det nu kanske det aldrig blir bra igen..

Förstår ingenting... helt tom och avtrubbad.
Det sas mycket dumt igår, jag vet att jag var väldigt förbannad och tog kanske i lite väl mycket men det blir väl lite så av alkoholen också... Dumt, men gjort är gjort.
Jag kan inte begripa vad som händer... jag får pussar och kramar men det är slut...? Jag har inte gjort slut, jag blev sårad när jag fick höra att jag inte var välkommen hem och sa att vi inte har något mer att säga varandra men det är väl inte slut för det...? Jag måste flytta här ifrån, jag måste ha lite utrymme och göra vad jag vill när jag vill men jag har fortfarande starka känslor för Micke. Jag älskar honom och jag ska inte flytta för att strula runt eller skaffa ny kille utan för att ha ett eget liv igen... Senaste månaderna har jag knappt sätt mina vänner eller ens hört av någon... de har väl tröttnat på att ringa... känner mig ensam när det är så. Jag hade ett socialt liv och mycket bekanta och det vill jag ha igen. Inget av det är Mickes fel utan det handlar om att jag kommit in i dagliga rutiner; vardag. Och då blir det lätt att man bara åker hem efter jobbet och umgås med sambon men det sliter för mycket. Tror det är det som hänt. Vi hinner aldrig sakna varandra och vi vet allt. Vi pratar för myckert under dagarna så vi har inget att säga sen.

Jag kommer hem ikväll och hoppas att han också gör det. Jag vill inte att det ska ta slut... älskar ju honom.