Funderar
Vet inte vad det är som händer... mår skit dåligt! Känns som om jag svällt upp till en klump och håret ser förjävligt ut... kläderna är "gamla" och slitna, lite för små och totalt fel... Måste se fräch ut på jobbet men hur lätt är det när man inte känner sig så?
Mitt jobb går liksom ut lite på att få människor att trivas med sig själva och känna sig snygga, sädär som man gör när man shoppat lite nytt och i början var jag grym! Sålde som fan och hade ett snitt köp på 2,1 (i snitt 2 plagg per person) och nu går det skit... "du, du skulle kanske ha en ny tröja till byxorna" "Nja" "Nähä, då var det bra så" Fan.
Jag hade världens bästa självförtroende... bäst på allt, snygg som få och charmigast av dem alla! (tyckte iallafall jag) Det fanns inget jag inte kunde klara av! Och nu känns det som jag vill gömma mig i mysbyxor och för stor t-shirt och bara lägga mig i ett hörn... Hur kunde det bli såhär? Varför känner jag mig så tom och ensam...? Vart fan tog allt och alla vägen?
Vi ska på 25 års fest i helgen och inom mig skriker det bara NEJ!. Jag brukade älska sånt, massa folk, mingla med nya människor, för- och efterfesta... Nu tar det bara emot.
Jag är som en gammal penisionär... Sover, äter, jobbar och pluggar. Träffar aldrig någon, fikar aldrig, tränar inte, går inte ens och strosar bort en eftermiddag på stan. Mötte en bekant på stan som frågade vad jag gjort i helgen "Hm... vet inte. Inget spreciellt antar jag. Det vanliga" Fy fan. Livet kan inte bli mer enformigt...
Jag vet inte vad jag ska göra längre... Har väl det egentligen bra och har det mesta men varför mår jag då såhär...? Jag vill bara försvinna bort härifrån. Byta liv. Ändra på allt . Börja om. Ha kul. Vara positiv.
P.s Jag vill att du ska veta att jag älskar dig och är glad att jag är din.
Mitt jobb går liksom ut lite på att få människor att trivas med sig själva och känna sig snygga, sädär som man gör när man shoppat lite nytt och i början var jag grym! Sålde som fan och hade ett snitt köp på 2,1 (i snitt 2 plagg per person) och nu går det skit... "du, du skulle kanske ha en ny tröja till byxorna" "Nja" "Nähä, då var det bra så" Fan.
Jag hade världens bästa självförtroende... bäst på allt, snygg som få och charmigast av dem alla! (tyckte iallafall jag) Det fanns inget jag inte kunde klara av! Och nu känns det som jag vill gömma mig i mysbyxor och för stor t-shirt och bara lägga mig i ett hörn... Hur kunde det bli såhär? Varför känner jag mig så tom och ensam...? Vart fan tog allt och alla vägen?
Vi ska på 25 års fest i helgen och inom mig skriker det bara NEJ!. Jag brukade älska sånt, massa folk, mingla med nya människor, för- och efterfesta... Nu tar det bara emot.
Jag är som en gammal penisionär... Sover, äter, jobbar och pluggar. Träffar aldrig någon, fikar aldrig, tränar inte, går inte ens och strosar bort en eftermiddag på stan. Mötte en bekant på stan som frågade vad jag gjort i helgen "Hm... vet inte. Inget spreciellt antar jag. Det vanliga" Fy fan. Livet kan inte bli mer enformigt...
Jag vet inte vad jag ska göra längre... Har väl det egentligen bra och har det mesta men varför mår jag då såhär...? Jag vill bara försvinna bort härifrån. Byta liv. Ändra på allt . Börja om. Ha kul. Vara positiv.
P.s Jag vill att du ska veta att jag älskar dig och är glad att jag är din.
Kommentarer
Postat av: tjoorven
nej men gumman välkommen in i klubben.. men de e så sorgligt egentligen..du e fin och en bra tjej som visst gör något med ditt liv.. du e ju i alla fall duktig och pluggar. kan säga att de finns fler som skulle behöva göra de.. men ja e oxå i någon jävla svacka, varför har man sådan.. dom e super jobbiga.. men kämpa på, ja tycker i alla fall att du e toppen... puss och kram!
Trackback
