Pressen
Är så trött på all jävla press! Alla drar i en och man ska vara överallt - helst samtidigt! Jag orkar inte mer!
Hur ska jag kunna få både chefen och brukaren nöjda? Personalen som var på mötet fungerade inte, har den sista av dem i morgon -sista chansen. Visserligen så är hon den endå av "kandidaterna" jag verkligen tror på men fungerar det inte är det tillbaka på ruta ett som gäller och samma prosess igen. Dessutom är kollegan genom förkyld och kanske inte kan jobba i vecka.
Chefen är omöjlig att få tag i och jag måste ha hjälp. Måste veta alla "praktiska" saker. Mitt i det kaoset har brukaren skaffat hund, en 8 veckors valp. Livet är underbart....
Han vill att jag är hos honom ikväll. Har haft en helvetesdag och det är klart jag vill finnas där för honom men hur ska jag orka det är det är kaos hela dagarna på jobbet? Det värsta är väl att nu när jag väl sagt til honom att jag blir hos mig i natt har jag dåligt samvete! Jag vill vara med honom och kunna stötta honom nu...
Visst jag gillar utmaningar men inte när det håller på att knäcka mig. Magkataren är tillbaka och det gör farbannat ont! Jag vill ha semester -helst i morgon.
Samtidigt saknar jag honom hela tiden och vill bara vara hos honom men nu kan det vara strul med det med. Inte att ses eller ha det som vi har det (bra för övrigt) Utan att vi kanske inte är det på samma villkor längre... Orkar inte tänka på det nu så på den fronten stoppar jag huvudet i sanden! :-P
Måste sova nu om jag ska orka med morgondagen
Puss
Hur ska jag kunna få både chefen och brukaren nöjda? Personalen som var på mötet fungerade inte, har den sista av dem i morgon -sista chansen. Visserligen så är hon den endå av "kandidaterna" jag verkligen tror på men fungerar det inte är det tillbaka på ruta ett som gäller och samma prosess igen. Dessutom är kollegan genom förkyld och kanske inte kan jobba i vecka.
Chefen är omöjlig att få tag i och jag måste ha hjälp. Måste veta alla "praktiska" saker. Mitt i det kaoset har brukaren skaffat hund, en 8 veckors valp. Livet är underbart....
Han vill att jag är hos honom ikväll. Har haft en helvetesdag och det är klart jag vill finnas där för honom men hur ska jag orka det är det är kaos hela dagarna på jobbet? Det värsta är väl att nu när jag väl sagt til honom att jag blir hos mig i natt har jag dåligt samvete! Jag vill vara med honom och kunna stötta honom nu...
Visst jag gillar utmaningar men inte när det håller på att knäcka mig. Magkataren är tillbaka och det gör farbannat ont! Jag vill ha semester -helst i morgon.
Samtidigt saknar jag honom hela tiden och vill bara vara hos honom men nu kan det vara strul med det med. Inte att ses eller ha det som vi har det (bra för övrigt) Utan att vi kanske inte är det på samma villkor längre... Orkar inte tänka på det nu så på den fronten stoppar jag huvudet i sanden! :-P
Måste sova nu om jag ska orka med morgondagen
Puss
Boss
Haha gillar verkligen mitt jobb nu! Har precis haft ett informationsmöte och en av dem verkar helt klockren! Jag kommer ha ett liv igen! haha Inte bara jobb iallafall!
Var ärligt talat ganska nervös innan mötet men brukaren tyckte jag verkade profisionell och tydlig. Känns fint!
Ska prata med min chef ikväll så mina papper blir klara också. Vet faktiskt inte hur jag ska göra när jag anställer någon, jag vet ju att papprena ska skrivas på och så men hur själva prossesen går till och hur mycket jag gör själv.
Äh nu ska jag sluta jobba och prata jobb för idag. Ska laga lite mat och kanske mysa lite ;-P
Blir en tidig kväll ikväll.. måste sova!
Puss
Var ärligt talat ganska nervös innan mötet men brukaren tyckte jag verkade profisionell och tydlig. Känns fint!
Ska prata med min chef ikväll så mina papper blir klara också. Vet faktiskt inte hur jag ska göra när jag anställer någon, jag vet ju att papprena ska skrivas på och så men hur själva prossesen går till och hur mycket jag gör själv.
Äh nu ska jag sluta jobba och prata jobb för idag. Ska laga lite mat och kanske mysa lite ;-P
Blir en tidig kväll ikväll.. måste sova!
Puss
Tidigt
Väldigt tidigt var jag tvungen att gå upp i morse! Självförvållat iofs men jag är ruskigt seg just nu. Mr X började tidigt i morse och vi ville inte sova på varsitt håll... hihi
Vi har haft en soft helg. En hel del festande men det är slut med det nu. Min magkatar är tillbaka så det bli ingen alkohol på ett bra tag nu, lika bra det. Han ska vara nykter han med så vi får väl underhålla varandra... haha
I lördags konstaterade vi (visserligen på fyllan) att vi är tillsammans nu. Vi ska försöka ta det lugnt men det går inte så bra! Men just nu känns det rätt så det är nog ingen fara. Vi får väl se om vi håller eller inte.
Har konstaterat att männsikor har blivit fruktansvärt negativa. Förstår inte hur det orkar gå runt och vara sura hela tiden. Livet blir betydligt enklare om man se positivt på saker och ting och tar allt för vad det är.
Jaja nu ska jag fixa med tvätten, måste hinna duscha och förbereda mötet. Hörs!
Puss
Vi har haft en soft helg. En hel del festande men det är slut med det nu. Min magkatar är tillbaka så det bli ingen alkohol på ett bra tag nu, lika bra det. Han ska vara nykter han med så vi får väl underhålla varandra... haha
I lördags konstaterade vi (visserligen på fyllan) att vi är tillsammans nu. Vi ska försöka ta det lugnt men det går inte så bra! Men just nu känns det rätt så det är nog ingen fara. Vi får väl se om vi håller eller inte.
Har konstaterat att männsikor har blivit fruktansvärt negativa. Förstår inte hur det orkar gå runt och vara sura hela tiden. Livet blir betydligt enklare om man se positivt på saker och ting och tar allt för vad det är.
Jaja nu ska jag fixa med tvätten, måste hinna duscha och förbereda mötet. Hörs!
Puss
vad
Händer egentligen? Skit skumt.
Satt och skulle radera lite sms, jag har en tendens att spara "viktiga" sms... gulliga kan man väl säga och av någon anledning har jag inte raderat smsen från Daniel... Blev lite tårögd när jag läste dem nu. Saknar honom men kan endå inte riktigt säga att jag vill ha tillbaka honom. Jag vill ha det vi hade tillbaka men jag vet ärligt talat inte vad jag känner... jaja det har jag redan sagt en miljon gånger
Anyways efter ett tag får jag ett sms: från Daniel. "Hej vännen! Vad gör du? Hoppas du mår bra kram på dig och jag tänker på dig och förlåt att jag är så dålig på att höra av mig. Kram" Blev helt ställd... har precis läst sms från honom och så hör han av sig. As skumt!
Jag ringde upp honom och han sa att han fortfarande är tillsammans med henne och att det går bra med jobbet. Han ska tydligen provjobba nästa vecka också. Sen underade han hur det gick med jobb och kärleken. Jag savarade ärligt på hur det går med jobbet men sen tog det stopp. Varför kan jag inte tala om för honom att jag träffat Mr X? Jag sa bara "vad är det?".... Varför?
Varför kan jag bara inte tala om för honom att jag gått vidare, han har ju gjort det! Fan vad irriterad jag blir på mig själv!
Ska iallafall ut med mamma, Bea, Lina, Peter och Niklas. Får se hur det går när man är förkyld men iallafall. Vi ska äta lite och ta ett glas vin sen bär det av mot stan. Hörs i morgon!
Puss
Satt och skulle radera lite sms, jag har en tendens att spara "viktiga" sms... gulliga kan man väl säga och av någon anledning har jag inte raderat smsen från Daniel... Blev lite tårögd när jag läste dem nu. Saknar honom men kan endå inte riktigt säga att jag vill ha tillbaka honom. Jag vill ha det vi hade tillbaka men jag vet ärligt talat inte vad jag känner... jaja det har jag redan sagt en miljon gånger
Anyways efter ett tag får jag ett sms: från Daniel. "Hej vännen! Vad gör du? Hoppas du mår bra kram på dig och jag tänker på dig och förlåt att jag är så dålig på att höra av mig. Kram" Blev helt ställd... har precis läst sms från honom och så hör han av sig. As skumt!
Jag ringde upp honom och han sa att han fortfarande är tillsammans med henne och att det går bra med jobbet. Han ska tydligen provjobba nästa vecka också. Sen underade han hur det gick med jobb och kärleken. Jag savarade ärligt på hur det går med jobbet men sen tog det stopp. Varför kan jag inte tala om för honom att jag träffat Mr X? Jag sa bara "vad är det?".... Varför?
Varför kan jag bara inte tala om för honom att jag gått vidare, han har ju gjort det! Fan vad irriterad jag blir på mig själv!
Ska iallafall ut med mamma, Bea, Lina, Peter och Niklas. Får se hur det går när man är förkyld men iallafall. Vi ska äta lite och ta ett glas vin sen bär det av mot stan. Hörs i morgon!
Puss
Positiv energi?
Hjälp mig...Näsan rinner, huvudet dunkar och halsen svider.. Känns som om varenda led i min kropp hatar mig och jag vill bara sova! Urch vad jag hatar att vara förkyld!
Har jobb upp över öronen också! Det finns fortfarande inga assistenter så jag och kollegan turas om att jobba men hon vill inte jobba övertid så det mesta får jag ta själv. (172h förra månaden enbart som assisten och 30h på det som samordnare... magkatar ja)
I måndags gick annonsen om personal ut på arbetsförmedlingen så nu blir jag mailbombad men det är ju iallafall något positivt. Har rensat och sollat ut fem st "kandidater" till tjänsten och bokat in dem för ett infomöte i nästa vecka så förhoppningsvis kan jag börja med intro redan nästa vecka och ha en nyanställd redan till sportlovet!
Jag och brukaren ska ta 2 av de här 5 och låta dem träffa sonen när jag jobbar och efter det får de gå intro med mig och sen släpper jag dem men står stand by.
Känns som om jag börjar få ordning på det här jobbet nu men jag är helt slutkörd! Orkar ingenting när jag slutar jobba! Har egentligen helt idiotiska dagar, har börjat 7.30 varje morgon och jobbat varanan dag till 13.00 och varanan till 21.00. De dagar jag slutat 13.00 har jag gjort "pappersjobb" och så har det sätt ut i 2-3 veckor... men jag ska snart åka på semester! Ska bara få allt att rulla på ordentligt på jobbet.
Mr X och jag har inte träffats sen i helgen. Saknar honom faktiskt om jag ska vara ärlig men vi pratar med varandra flera gånger om dagen. Igår sa han "***** frågade om det var något seriöst mellan oss för att vi träffas eller hörs varje dag" och sen sa han de pratar om någon som träffat en skit snygg tjej på en kryssning för ett par år sen på Fråga Olle och de säger "hon vill inte sova hos mig för att hon inte vet vad hon vill". Han börjar låta som om han vill ha något seriöst nu... förstår att ni inte förstår någonting av det jag skriver nu men jag är hög på nässpray. Haha
Det jag egentligen vill ha sagt att det vänt från -Jag vill inte ha någon just nu, jag vill vara själv. till - Jag kanske vill ha någon iallafall. Jaja vi ska ses ikväll så vi får väl se.
Jag skulle göra vad som helst för en positiv energi kick just nu. Känner själv att jag bara blir mer och mer negativ men vad ska man göra när det enda man gör är att jobba, jobba och jobba? Vart får alla människor sin energi ifrån? Skulle dessutom klara jobbet mycket bättre om jag inte var så trött. Skulle vilja vara smittsamt glad och positiv som man var förut men orken räcker inte till...
Måste förbereda mötet nu! Sen ska jag ta ett bad och förhoppningsvis piggna till lite, jag är en zombi just nu!
Puss
Har jobb upp över öronen också! Det finns fortfarande inga assistenter så jag och kollegan turas om att jobba men hon vill inte jobba övertid så det mesta får jag ta själv. (172h förra månaden enbart som assisten och 30h på det som samordnare... magkatar ja)
I måndags gick annonsen om personal ut på arbetsförmedlingen så nu blir jag mailbombad men det är ju iallafall något positivt. Har rensat och sollat ut fem st "kandidater" till tjänsten och bokat in dem för ett infomöte i nästa vecka så förhoppningsvis kan jag börja med intro redan nästa vecka och ha en nyanställd redan till sportlovet!
Jag och brukaren ska ta 2 av de här 5 och låta dem träffa sonen när jag jobbar och efter det får de gå intro med mig och sen släpper jag dem men står stand by.
Känns som om jag börjar få ordning på det här jobbet nu men jag är helt slutkörd! Orkar ingenting när jag slutar jobba! Har egentligen helt idiotiska dagar, har börjat 7.30 varje morgon och jobbat varanan dag till 13.00 och varanan till 21.00. De dagar jag slutat 13.00 har jag gjort "pappersjobb" och så har det sätt ut i 2-3 veckor... men jag ska snart åka på semester! Ska bara få allt att rulla på ordentligt på jobbet.
Mr X och jag har inte träffats sen i helgen. Saknar honom faktiskt om jag ska vara ärlig men vi pratar med varandra flera gånger om dagen. Igår sa han "***** frågade om det var något seriöst mellan oss för att vi träffas eller hörs varje dag" och sen sa han de pratar om någon som träffat en skit snygg tjej på en kryssning för ett par år sen på Fråga Olle och de säger "hon vill inte sova hos mig för att hon inte vet vad hon vill". Han börjar låta som om han vill ha något seriöst nu... förstår att ni inte förstår någonting av det jag skriver nu men jag är hög på nässpray. Haha
Det jag egentligen vill ha sagt att det vänt från -Jag vill inte ha någon just nu, jag vill vara själv. till - Jag kanske vill ha någon iallafall. Jaja vi ska ses ikväll så vi får väl se.
Jag skulle göra vad som helst för en positiv energi kick just nu. Känner själv att jag bara blir mer och mer negativ men vad ska man göra när det enda man gör är att jobba, jobba och jobba? Vart får alla människor sin energi ifrån? Skulle dessutom klara jobbet mycket bättre om jag inte var så trött. Skulle vilja vara smittsamt glad och positiv som man var förut men orken räcker inte till...
Måste förbereda mötet nu! Sen ska jag ta ett bad och förhoppningsvis piggna till lite, jag är en zombi just nu!
Puss
Tidsfördriv...?
Varför ska relationer vara så komplicerade? Varför letar man hela tiden efter en "titel" på dem? "Är ni KK:s nu?" "Dejtar ni?" "Är ni tillsammans?" "Vadå ni är väl knappast bara kompisar?" För att nämna några av frågorna både jag och Mr X fått svara på de senaste veckorna. Men vad är vi egentligen?
Igår pratade vi ut ordentligt, jag har haft en massa funderingar som bland annat om han kommer vara trogen (om vi nu bli ett par) och vad vi egentligen håller på med. Han sa att han aldrig varit otrogen förutom den gången han låg med mig på kryssningen. Får väl tro på hans ord. "Det var och är fortfarande en sjuk stark dragning mellan oss" Jag har sagt rakt ut till honom att jag fått nog av svin och idioter, men han är faktiskt inget otroget svin som bara "knullar runt".
Vi kom fram till att vi båda trivs som vi har det nu men jag vill inte bli sårad. Vad händer om nån av oss får jättestarka känslor och den andra bara tycker att vi fumlar runt lite...? Vi är ganska lika egentligen. Ingen av oss vill ha ett förhållande just nu, inte för att nån av oss vill leka av sig, utan för att det är skönt att vara singel/ensam. Betyder förhållande det? Man måste hela tiden komprimissa och kontrollera varandra? Kan man inte vara tillsammans utan att försöka kontrollera varandra?
Det var så det lät på honom igår. "Du är inte enbart KK för mig, du betyder mer än så och om du inte tror mig så slutar vi helt enkelt ha sex." Det finns någon sjuk dragning mellan oss... det gick inte att stoppa den.... Tror att någonstans hör vi nog ihop. Han frågade mig om jag kom ihåg kryssningen (klart jag gör det!) "Kommer du ihåg att vi pratade om allt, det klickade direkt mellan oss och vi hade en underbart natt"
Varför går det annars tre år och när vi träffas igen är det som att fortsätta där vi avslutade? Vi kan fortfarande prata om allt och vi har hur kul som helst, även om vi bara ligger hemma i soffan en kväll.
Det enda jag begär av honom är att så länge han ligger med mig så ligger han inte med andra och att han verkligen ska vara ärliga mot mig. Självklart gäller detsamma för mig. Han frågade varför han skulle ha ett behov att ha sex med någon annan? Delsför att vi har det bra och dels för att han aldrig varit sån eller förstår varför folk håller på så, det känns iallafall skönt att veta. Framtiden får utvisa vad som händer, antingen blir vi ett par eller så är vi enbart vänner.
Igår kändes det som att slutsatsen var att vi är vänner (men vi har fortfarande sex även om det inte är därför vi träffas) men så har han ringt mig ex antal gånger och skickat ex antal sms och i det sista skrev han "jag saknar dig".
Får inte riktigt ihop det. Känslorna finns där, attraktionen finns där och allt känns rätt men endå så fel. Jag vill inte bli låst samtidigt som att det enda som gör att vi inte är tillsammans är att vi inte har titeln flickvän/pojkvän. Vi är nog egentligen ett par... eller tidsfördriv...
En KK är någon man bara ligger med, men ett tidsfördriv är ju något tillfälligt - Tillfällig pojkvän/tidsfördriv?
Skit samma; varför ge allt en titel.
Puss
Sjukskriven... lr?
Har dåligt samvete, vet att jag inte gjort fel och att det är för allas bästa men jag blir så irriterad på mig själv! I lördags kom jag till jobbet och kände bara "nej, nu orkar jag inte längre..." så med gråten i rösten svalde jag min stolthet och ringde in en gamal extra tjej och gick in till brukaren och sa att jag måste sjukskriva mig under helgen, jag är helt utpumpad. Trodde hon skulle bli arg men hon sa bara "Gumman, det är klart du ska vila innan du blir utbränd, jag vill inte förlora dig!" Så söt.
Vi var till Ikea i fredags så det kan vara lite därför jag var helt ijäl också. Jag måste köra både rullstol och kundvagn samtidigt och plocka i allt + att när vi ska betala måste man göra allt tre gånger. Upp på bandet, betala och packa ner igen. Mina, hennes och assistent "prylar". Urch aldrig igen. Älskar Ikea men det blir kaotiskt när man jobbar!
Har iallafall haft en lugn och mysig helg. Bara pysslat hemma och degat i soffan ; ensam. Hur skönt som helst. Det bästa jag gjort på länge!
Ska åka t Mr X nu. Kanske kan nämna honom vid namn snart, vi är väl mer eller mindre ett par nu. Han är fin, saknar honom. :-)
Sov gott allihopa!
Puss
Vi var till Ikea i fredags så det kan vara lite därför jag var helt ijäl också. Jag måste köra både rullstol och kundvagn samtidigt och plocka i allt + att när vi ska betala måste man göra allt tre gånger. Upp på bandet, betala och packa ner igen. Mina, hennes och assistent "prylar". Urch aldrig igen. Älskar Ikea men det blir kaotiskt när man jobbar!
Har iallafall haft en lugn och mysig helg. Bara pysslat hemma och degat i soffan ; ensam. Hur skönt som helst. Det bästa jag gjort på länge!
Ska åka t Mr X nu. Kanske kan nämna honom vid namn snart, vi är väl mer eller mindre ett par nu. Han är fin, saknar honom. :-)
Sov gott allihopa!
Puss
Underbar natt!
Känns helt underbart! Sov hos Mr X i natt. Har känt mig tom och ensam ett tag så det var inget fel alls i att vakna upp bredvid honom i morse. Har varit en givande natt faktiskt, nej inte så! Vi har pratat ut.... :-)
Vi vill ta reda på vad vi vill med varandra innan vi går ut med någonting officiellt. Folk i den här stan har en tendens att vara ruskigt dömmande och ingen av oss har speciellt fina rykten från det förflutna. Tyvärr fattar inte folk att även vi kan bli vuxna utan man betracktas som en alkolicerad fjortis hela livet... schysst. Huvudsaken är väl att vi vet vart vi har varandra så därför "smyger" vi lite.. tills vi vet. Är också så att vi lär få höra en hel del "vad var det jag sa" om det inte fungerar mellan oss.
För 3 år sedan var jag och Mr X på samma kryssning. Vi hade skitkul hela resan och det klickade mellan oss direkt. Han berättade att han hade flickvän under kvällen men efter ett par glas var tyvärr min moral lite bortblåst...(men va fan är man 18 så är man!) Vi strulade lite och det ena ledde till det andra. Han fick lite ångest när vi vaknade men vad hade jag med det att göra, det var ju han som varit otrogen... (sjuk, ja jag vet) Enligt mitt samvete (då) så var det enda felet jag skulle kunna göra där att berätta för hans flickvän att vi hade haft sex. Jag såg inget fel i att jag låg med en upptagen kille. "Jag vinner inget på att förstöra ditt förhållande, så det är upp till ditt samvete om du berättar eller inte" Kanske var fel, jag skulle vilja veta om min pojkvän legat med någon annan.
Så långt är det väl okej... Vi hade ett one night stand (om det nu stavas så) och sen skulle vi aldrig mer ses. Trodde jag, men tydligen så gjorde jag ett bra intryck på honom för han ville inte förlora kontakten med mig... (?!!) Måste fråga honom om det någon dag btw. Så efter kryssningen fortsatte vi träffas även om vi inte låg med varandra igen. Hans flickvän fick till slut reda på åtminstonde en del av vad som hänt och förbjöd Mr X att träffa mig.
Förståligt! Är definitivt inte stolt över vad jag (vi) gjorde men jag måste ju stå för vad jag gjort.
Nu kommer problemet. Efter att Mr X (dåvarande) flickvän förbjudit oss att ses så gick det mer eller mindre tre år utan att vi hördes av. Vi har sprungit på varandra lite då och då men inget mer. Tog upp kontakten igen och allt var som vanligt mellan oss! Det har alltid varit et attraktion och spänning mellan oss men jag trodde att det bara var en romans för ett par år sen... hihi Hade fel
Det som gnager i min huvud är att han lär vara otrogen mot mig eftersom att han haft mig vid sidan av sin flickvän... De var tillsammans i 7 år. Men samtidigt så kan man inte rå för vad man känner, jag inbillade mig att han faktiskt hade känslor för mig och skulle lämna sin flickvän (för att förhållandet var slut) Varför skulle han annars ha legat med mig, om han verkligen älskade henne? Men samtidigt valde han henne framför mig, men kom tillbaka till mig igen några år senare... Kan man ha en så stark attraktion till någon att man inbillar sig att det är känslor? Eller ska man helt enkelt njuta av varandra tills man kommer fram till det? Måste allt ha ett specifikt namn?
Vet bara att jag älskar situationen som den är nu. Vi träffas när vi hinner. Jobbar hur mycket vi vill, festar när, var och hur vi vill bara vi inte hamnar i fel säng. Han är lite som mig själv. Vill ha någon men samtidigt sitt eget liv. Tror vi skulle bli det perekta paret bara känslorna finns där. Ett förhållande byggt på sex är inget jag orkar med igen!
Ska ner och träna nu sen ska jag nog slappa tills jag börjar jobba kl 15.15!
Puss puss
Vi vill ta reda på vad vi vill med varandra innan vi går ut med någonting officiellt. Folk i den här stan har en tendens att vara ruskigt dömmande och ingen av oss har speciellt fina rykten från det förflutna. Tyvärr fattar inte folk att även vi kan bli vuxna utan man betracktas som en alkolicerad fjortis hela livet... schysst. Huvudsaken är väl att vi vet vart vi har varandra så därför "smyger" vi lite.. tills vi vet. Är också så att vi lär få höra en hel del "vad var det jag sa" om det inte fungerar mellan oss.
För 3 år sedan var jag och Mr X på samma kryssning. Vi hade skitkul hela resan och det klickade mellan oss direkt. Han berättade att han hade flickvän under kvällen men efter ett par glas var tyvärr min moral lite bortblåst...(men va fan är man 18 så är man!) Vi strulade lite och det ena ledde till det andra. Han fick lite ångest när vi vaknade men vad hade jag med det att göra, det var ju han som varit otrogen... (sjuk, ja jag vet) Enligt mitt samvete (då) så var det enda felet jag skulle kunna göra där att berätta för hans flickvän att vi hade haft sex. Jag såg inget fel i att jag låg med en upptagen kille. "Jag vinner inget på att förstöra ditt förhållande, så det är upp till ditt samvete om du berättar eller inte" Kanske var fel, jag skulle vilja veta om min pojkvän legat med någon annan.
Så långt är det väl okej... Vi hade ett one night stand (om det nu stavas så) och sen skulle vi aldrig mer ses. Trodde jag, men tydligen så gjorde jag ett bra intryck på honom för han ville inte förlora kontakten med mig... (?!!) Måste fråga honom om det någon dag btw. Så efter kryssningen fortsatte vi träffas även om vi inte låg med varandra igen. Hans flickvän fick till slut reda på åtminstonde en del av vad som hänt och förbjöd Mr X att träffa mig.
Förståligt! Är definitivt inte stolt över vad jag (vi) gjorde men jag måste ju stå för vad jag gjort.
Nu kommer problemet. Efter att Mr X (dåvarande) flickvän förbjudit oss att ses så gick det mer eller mindre tre år utan att vi hördes av. Vi har sprungit på varandra lite då och då men inget mer. Tog upp kontakten igen och allt var som vanligt mellan oss! Det har alltid varit et attraktion och spänning mellan oss men jag trodde att det bara var en romans för ett par år sen... hihi Hade fel
Det som gnager i min huvud är att han lär vara otrogen mot mig eftersom att han haft mig vid sidan av sin flickvän... De var tillsammans i 7 år. Men samtidigt så kan man inte rå för vad man känner, jag inbillade mig att han faktiskt hade känslor för mig och skulle lämna sin flickvän (för att förhållandet var slut) Varför skulle han annars ha legat med mig, om han verkligen älskade henne? Men samtidigt valde han henne framför mig, men kom tillbaka till mig igen några år senare... Kan man ha en så stark attraktion till någon att man inbillar sig att det är känslor? Eller ska man helt enkelt njuta av varandra tills man kommer fram till det? Måste allt ha ett specifikt namn?
Vet bara att jag älskar situationen som den är nu. Vi träffas när vi hinner. Jobbar hur mycket vi vill, festar när, var och hur vi vill bara vi inte hamnar i fel säng. Han är lite som mig själv. Vill ha någon men samtidigt sitt eget liv. Tror vi skulle bli det perekta paret bara känslorna finns där. Ett förhållande byggt på sex är inget jag orkar med igen!
Ska ner och träna nu sen ska jag nog slappa tills jag börjar jobba kl 15.15!
Puss puss
Nu ska jag skärpa till mig!
Nu måste det bli lite ändring på saker och ting. Jag jobbar för mycket, har inte riktigt 110% koll som jag skulle vilja och hinner nästan aldrig träna eller träffa mina vänner. Jag hinner absolut inte dejta någon nu heller... stackarna...haha Hinner ses nån timma i veckan och på helgen ligger jag mest i soffan... kul liv... Känns verkligen som man är 21.
Har fått mer ansvar men inte haft någon löneförhandling... känns inge bra. Har varit på kontoret som fan att jag måste ha en annons ute på arbetsförmedlingen eftersom vi MÅSTE ha in personal omgående (jag har jobbat för 3 assistenter i en månad nu). Förstår verkligen inte varför de envisas med att göra allting så komplicerat! En annons tar ett par minuter att skriva och jag kan solla mellan ansökningarna och ta fram fem "kandidater" utan problem. Är ju endå jag som har anställningsintervjuerna och intro. Dessutom behöver de bara sätta ihop en pärm med alla dokument jag måste kunna och sen låta mig "plugga på" dem och fråga om det är något jag inte förstår och sen är ju allt grönt... förstår mig inte på dem ibland. Inte undra på att jag fått magkatar... underbart.
Har tagit tag i träningen nu. Var på gymmet igår och ska dit i kväll också... eventuellt hinner jag träna en stund på förmiddagen i morgon också. Målet är tre dagar i veckan. Måste, har fått så ont i ryggen och kroppen. Om jag inte hinner träna den här månaden säger jag upp träningskortet... sitter och betalar 465kr/mån och hinner träna max 3g/mån... förjävligt. Förhoppningsvis lugnar jobbfronten ner sig nu så jag hinner träna!
Mina vänner har knappt sett röken av mig på en månad (minst) och det känns också fel. Man ska inte jobba så mycket att man inte ens orkar/hinner ta en fika! Måste dessutom träffa andra nu, man kan inte jobba mellan 40-50h med samma person, man blir galen till slut. Det brukar jämföras med äktenskap och jag förstår varför, så för att orkar vara positiv och stötta henne 10h/dag måste man få träffa sina vänner också. Saknar dessutom mitt liv :-)
På kärleksfronten har det inte hänt mycket. Har konstaterat att Daniel och jag är ett minne, det förflutna. Kommer alltid att ha honom i mitt hjärta och minnas vår tid tillsammans som något positivt men han har rätt... vi har sårat varandra för mycket och skulle aldrig kunna ha ett normalt förhållande. Bättre om vi är vänner, om vi nu kan det.
Har dejtat några lite sista tiden. I början kände jag mig bara otrogen mot Daiel (störd jag vet) men nu känns det okej. Har faktiskt väldigt svårt för att få starka känslor, har blivit rejält sårad den här gången och det gör att det är mer lek än kärlek... Fungerar ett tag men egentligen vill jag bara ha trygghet...
Har konstaterat att jag aldrig haft den tryggheten. Har aldrig känt mig trygg i en relation och verkligen älskad. Vill bara ha någon som ligger på samma nivå som mig och ger mig trygghet. Stöttar och finns där... finns såna förhållanden eller är det meningen att jag ska vara nån "uppvisningsdocka" som ska med på fester och krogen och helst bara sitta där och se fin ut? Pratar jag med någon så raggar jag ju på dem och har säkerligen legat med dem också :-S Stört.
Visst, det är alltid kul med komplimanger och att folk tycker att man ser bra ut men jag är betydligt mer än bara ett utseende!
Jaha ja det blev rätt mycket... hehe Ska väl få lite gjort nu. Hörs senare!
Puss
Har fått mer ansvar men inte haft någon löneförhandling... känns inge bra. Har varit på kontoret som fan att jag måste ha en annons ute på arbetsförmedlingen eftersom vi MÅSTE ha in personal omgående (jag har jobbat för 3 assistenter i en månad nu). Förstår verkligen inte varför de envisas med att göra allting så komplicerat! En annons tar ett par minuter att skriva och jag kan solla mellan ansökningarna och ta fram fem "kandidater" utan problem. Är ju endå jag som har anställningsintervjuerna och intro. Dessutom behöver de bara sätta ihop en pärm med alla dokument jag måste kunna och sen låta mig "plugga på" dem och fråga om det är något jag inte förstår och sen är ju allt grönt... förstår mig inte på dem ibland. Inte undra på att jag fått magkatar... underbart.
Har tagit tag i träningen nu. Var på gymmet igår och ska dit i kväll också... eventuellt hinner jag träna en stund på förmiddagen i morgon också. Målet är tre dagar i veckan. Måste, har fått så ont i ryggen och kroppen. Om jag inte hinner träna den här månaden säger jag upp träningskortet... sitter och betalar 465kr/mån och hinner träna max 3g/mån... förjävligt. Förhoppningsvis lugnar jobbfronten ner sig nu så jag hinner träna!
Mina vänner har knappt sett röken av mig på en månad (minst) och det känns också fel. Man ska inte jobba så mycket att man inte ens orkar/hinner ta en fika! Måste dessutom träffa andra nu, man kan inte jobba mellan 40-50h med samma person, man blir galen till slut. Det brukar jämföras med äktenskap och jag förstår varför, så för att orkar vara positiv och stötta henne 10h/dag måste man få träffa sina vänner också. Saknar dessutom mitt liv :-)
På kärleksfronten har det inte hänt mycket. Har konstaterat att Daniel och jag är ett minne, det förflutna. Kommer alltid att ha honom i mitt hjärta och minnas vår tid tillsammans som något positivt men han har rätt... vi har sårat varandra för mycket och skulle aldrig kunna ha ett normalt förhållande. Bättre om vi är vänner, om vi nu kan det.
Har dejtat några lite sista tiden. I början kände jag mig bara otrogen mot Daiel (störd jag vet) men nu känns det okej. Har faktiskt väldigt svårt för att få starka känslor, har blivit rejält sårad den här gången och det gör att det är mer lek än kärlek... Fungerar ett tag men egentligen vill jag bara ha trygghet...
Har konstaterat att jag aldrig haft den tryggheten. Har aldrig känt mig trygg i en relation och verkligen älskad. Vill bara ha någon som ligger på samma nivå som mig och ger mig trygghet. Stöttar och finns där... finns såna förhållanden eller är det meningen att jag ska vara nån "uppvisningsdocka" som ska med på fester och krogen och helst bara sitta där och se fin ut? Pratar jag med någon så raggar jag ju på dem och har säkerligen legat med dem också :-S Stört.
Visst, det är alltid kul med komplimanger och att folk tycker att man ser bra ut men jag är betydligt mer än bara ett utseende!
Jaha ja det blev rätt mycket... hehe Ska väl få lite gjort nu. Hörs senare!
Puss
Duktig flicka
Pust... nu är jag helt slut men jag känner mig riktigt duktig faktiskt!
Klockan ringde kl 6 i morse och det var dax att göra sig iordning för jobbet. Kom till jobbet och gjorde de vanliga sysslorna (få iväg barnet till skolan...) och sen städade vi och gick ner till stan för att sola.
Jobbade nån timma till och hjälpte till att förbereda en resa som de skulle på nu på eftermiddagen då en kollega följde med.
Mötte Carolina och åkte ner till gymmet (kommer knappast kunna röra mig i morgon hihi)
Åkte till Carolina och åt, färgade hennes hår och kollade på handbollen (Sverige vann efter mycket spänning!) Om någon nu missade matchen hehe
I morgon blir det städa, träna och kolla på handbollen med Carolina!
Nu är kl 23.30 och det är dax för sängen.
Ciao Puss
Klockan ringde kl 6 i morse och det var dax att göra sig iordning för jobbet. Kom till jobbet och gjorde de vanliga sysslorna (få iväg barnet till skolan...) och sen städade vi och gick ner till stan för att sola.
Jobbade nån timma till och hjälpte till att förbereda en resa som de skulle på nu på eftermiddagen då en kollega följde med.
Mötte Carolina och åkte ner till gymmet (kommer knappast kunna röra mig i morgon hihi)
Åkte till Carolina och åt, färgade hennes hår och kollade på handbollen (Sverige vann efter mycket spänning!) Om någon nu missade matchen hehe
I morgon blir det städa, träna och kolla på handbollen med Carolina!
Nu är kl 23.30 och det är dax för sängen.
Ciao Puss
Vad sur man blir
Jag hade skrivit ett långt fint inlägg om hur mitt liv varit den senaste månaden men mitt internet är cp så allt försvannn... AAAAh!
Nu vet ni iallafall att jag lever :-)
Puss
Nu vet ni iallafall att jag lever :-)
Puss
Trötter
Urch... vet inte riktigt vad det är... känns som om jag och typ halva sverige har nån vinterdeprition... tröttttttt hela tiden, sover massor och mår ändå konstigt... skumt.
Kan dessutom berättat att jag numera HATAR datastolar! Gav mig på att montera ihop en idag. Hur kan det vara så omständigt när man bara använder 12 skruvar??? Fattar inte! Det tog 1,5h!! Svordommar och en massa cigaretter.. Men gud vad skön den är! Nu när man väl sitter i den så var det helt klart värt besväret. Helt underbart! Tack mamma! <3
På jobbfronten börjar jag få lite struktur. Tog ett personalsamtal idag med en av de mindre skötsamma assistenterna och det gick ganska smärtfritt. Får väl se om hon bättrar sig men nu har jag gjort mitt. (Gällande henne) Ska dessutom planera in ett "stort" personalmöte med alla... Precis när schemaläggningen blivit klar... *Pust* Är väl lite vintertrött men just nu är jag inte så pigg på att planera eller organicera. Vill bara vara ledig och fundera ut vad jag vill...
Inte med jobbet, det vet jag ju redan men med det manliga könet... blir galen. Orkar inte nu. Ska sova.
Puss & Kram
Kan dessutom berättat att jag numera HATAR datastolar! Gav mig på att montera ihop en idag. Hur kan det vara så omständigt när man bara använder 12 skruvar??? Fattar inte! Det tog 1,5h!! Svordommar och en massa cigaretter.. Men gud vad skön den är! Nu när man väl sitter i den så var det helt klart värt besväret. Helt underbart! Tack mamma! <3
På jobbfronten börjar jag få lite struktur. Tog ett personalsamtal idag med en av de mindre skötsamma assistenterna och det gick ganska smärtfritt. Får väl se om hon bättrar sig men nu har jag gjort mitt. (Gällande henne) Ska dessutom planera in ett "stort" personalmöte med alla... Precis när schemaläggningen blivit klar... *Pust* Är väl lite vintertrött men just nu är jag inte så pigg på att planera eller organicera. Vill bara vara ledig och fundera ut vad jag vill...
Inte med jobbet, det vet jag ju redan men med det manliga könet... blir galen. Orkar inte nu. Ska sova.
Puss & Kram
Lockar
Måste bara visa bilderna från igår
Fina?
Trivs verkligen som ljushårig. Behövde den här förändringen!
Fina?
Trivs verkligen som ljushårig. Behövde den här förändringen!
Äntligen!
Jag börjar få lite ordning och reda på saker och ting! Fick ett mail av chefen igår, har nog glömt berätta det men jag ska bli samordnare på jobbet. Jag (tror jag) kommer ha ansvar över schemat och personalansvaret, se till att de mår bra och att vårt arbete flyter på och att vår brukare mår bra. Blev lovad ett mail av chefen för två veckor sedan för att få svart på vitt vad jag har ansvar över och vad jag har befogenhet till men sen blev det tyst och jag blev lite orolig. Sen ringde de från kontoret hem till min brukare och jag pratade med kontorsassistenten och kände mig ganska överkörd. Trodde att jag skulle få ordna med den nya assistenten eftersom min kollega slutar (idag) men då hade de gjort en nödlösning under tre veckor... och jag kände bara paniken... vad händer sen då?
Avskyr när jag inte har kontroll över läget och när hon ringde från kontoret och sa att en tjej som jobbar var 4:e helg ska jobba tre veckor av sitt jullov blev jag skapligt irriterad. Inte nog med att hon bara är 17 år, hon har dessutom ingen arbetsmoral över huvudtaget! Hade jag fått bestämma hade jag haft intro på den nya tjejen och låtit henne hoppa in mer och mer nu innan den 20:e för att det ska gå så smidigt som möjligt sen i januari. Jag måste endå ta tag i 17 åringen och prata lite vett med henne... kan ju faktiskt vara så att hon inte vet rinktigt vad vi ska göra under dagarna, men ligga i soffan och titta på tv och vänta på att brukaren ska säga till vad som ska göras är inte okej... hon ser till exempel inte ens att hon kanske borde bädda sängarna och diska om inte brukaren påpekar det. Men men....
Nu när jag har fått mailet kommer jag få läsa igenom det och se om jag kan ta det ansvaret samt löneförhandla. Sen blir det ett möte och vi kommer skriva ett nytt kontrakt. Förhoppningsvis tar de bort min provanställning också och anställer mig tillsvidare. Men man ska inte ta ut något i förskott. Jag känner mig bara så stolt. Jag har varit där sen i oktober och nu ska lilla jag få strukturera det här kaoset och min chef har ett sånt förtroende för mig. Känns underbart men lite läskigt. Vad händer om jag tagit mig vatten över huvudet? Tänk om jag inte klarar av det?
Jag har visserligen varit den som fixat och ordnat med det mesta och den som sagt ifrån mest till kontoret när något varit fel samt ordnat med vikarier och schema så det vore ju inte vara några problem men tanken slog mig endå... men jag vill prova iallafall! Det värsta som kan hända är väl att jag får lov att ringa min chef och säga ifrån min ansvaret om jag inte klarar av det... tänker absolut inte ge upp i första taget så det ska nog gå. Har redan en massa idéer och förbättringar att presentera... måste bara fixa ett program till datan så jag kan ordna det nya schemat.
Jaja nu ska jag duscha. Jobbar 15.00-21.00 ikväll.
Puss & Kram
Avskyr när jag inte har kontroll över läget och när hon ringde från kontoret och sa att en tjej som jobbar var 4:e helg ska jobba tre veckor av sitt jullov blev jag skapligt irriterad. Inte nog med att hon bara är 17 år, hon har dessutom ingen arbetsmoral över huvudtaget! Hade jag fått bestämma hade jag haft intro på den nya tjejen och låtit henne hoppa in mer och mer nu innan den 20:e för att det ska gå så smidigt som möjligt sen i januari. Jag måste endå ta tag i 17 åringen och prata lite vett med henne... kan ju faktiskt vara så att hon inte vet rinktigt vad vi ska göra under dagarna, men ligga i soffan och titta på tv och vänta på att brukaren ska säga till vad som ska göras är inte okej... hon ser till exempel inte ens att hon kanske borde bädda sängarna och diska om inte brukaren påpekar det. Men men....
Nu när jag har fått mailet kommer jag få läsa igenom det och se om jag kan ta det ansvaret samt löneförhandla. Sen blir det ett möte och vi kommer skriva ett nytt kontrakt. Förhoppningsvis tar de bort min provanställning också och anställer mig tillsvidare. Men man ska inte ta ut något i förskott. Jag känner mig bara så stolt. Jag har varit där sen i oktober och nu ska lilla jag få strukturera det här kaoset och min chef har ett sånt förtroende för mig. Känns underbart men lite läskigt. Vad händer om jag tagit mig vatten över huvudet? Tänk om jag inte klarar av det?
Jag har visserligen varit den som fixat och ordnat med det mesta och den som sagt ifrån mest till kontoret när något varit fel samt ordnat med vikarier och schema så det vore ju inte vara några problem men tanken slog mig endå... men jag vill prova iallafall! Det värsta som kan hända är väl att jag får lov att ringa min chef och säga ifrån min ansvaret om jag inte klarar av det... tänker absolut inte ge upp i första taget så det ska nog gå. Har redan en massa idéer och förbättringar att presentera... måste bara fixa ett program till datan så jag kan ordna det nya schemat.
Jaja nu ska jag duscha. Jobbar 15.00-21.00 ikväll.
Puss & Kram
Blondie
Nu har jag blonderat håret! Tog ett tag! haha
Första gången blev det ljusbrunt eller vad man ska kalla det.
Är inte sur även om det ser så ut!
Sen blev det kycklinggult!!
Nu är jag däremot sur!
Sen hjälpte (räddade) Lina mig och gjorde slingor i det
Nu börjar det ser bra ut!
Sen satte Bea i hårförlängningen
Som ni ser så är det kontrast mellan överhåret och hårförlängningen men det ordnas snart!
Nu vet ni hur det gick till när jag gick från
till 
Första gången blev det ljusbrunt eller vad man ska kalla det.
Är inte sur även om det ser så ut!
Sen blev det kycklinggult!!
Nu är jag däremot sur!
Sen hjälpte (räddade) Lina mig och gjorde slingor i det
Nu börjar det ser bra ut!
Sen satte Bea i hårförlängningen
Som ni ser så är det kontrast mellan överhåret och hårförlängningen men det ordnas snart!
Nu vet ni hur det gick till när jag gick från
till Nattuggla
Nu igen... när jag äntligen lyckats vända tillbaka dygnet så börjar jag om igen... typiskt mig. Varför göra det lätt för sig?? Hihi
Igår natt blev det massa prat med honom på msn vilket jag redan berättat, en åktur i natten men en vän sen satt vi hemma och pratade tills vi somnade (bokstavligt talat) kl 5 typ... och nu sitter jag här med hårfärg i håret...
Just det ja... det är ett jäkla jobb med att blondera sig ska jag berätta! Gud... ska visa bilderna när jag är fin igen... ser ut som en kyckling just nu men jag ville ju ha en förändring så :-P Ska förklara senare.
Känns mycket bättre idag... HAN ringde i morse och vi pratade ett tag. För första gången sen vi separerade så hade vi en vanlig konversation utan att bråka ( :-O ) och det kändes helt underbart... vi pratade om allt och ingenting och jag får låna vovven om jag vill *ler* Saknar honom massor! Kändes faktiskt som om det någonstans finns ett hopp om att vi kanske kan gå vidare... även om vi kanske inte blir mer än vänner igen så kanske vi kan ha en normal och sund relation till varandra...
Urch vad djup och sentemental man kan bli då! Ska ta ur färgen nu... hoppas jag är blond nu!!
Ciao!
Igår natt blev det massa prat med honom på msn vilket jag redan berättat, en åktur i natten men en vän sen satt vi hemma och pratade tills vi somnade (bokstavligt talat) kl 5 typ... och nu sitter jag här med hårfärg i håret...
Just det ja... det är ett jäkla jobb med att blondera sig ska jag berätta! Gud... ska visa bilderna när jag är fin igen... ser ut som en kyckling just nu men jag ville ju ha en förändring så :-P Ska förklara senare.
Känns mycket bättre idag... HAN ringde i morse och vi pratade ett tag. För första gången sen vi separerade så hade vi en vanlig konversation utan att bråka ( :-O ) och det kändes helt underbart... vi pratade om allt och ingenting och jag får låna vovven om jag vill *ler* Saknar honom massor! Kändes faktiskt som om det någonstans finns ett hopp om att vi kanske kan gå vidare... även om vi kanske inte blir mer än vänner igen så kanske vi kan ha en normal och sund relation till varandra...
Urch vad djup och sentemental man kan bli då! Ska ta ur färgen nu... hoppas jag är blond nu!!
Ciao!
Mitt hjärta brister snart
Gud... jag orkar inte längre...HAN gör mig så förvirrad/ sårad/ ledsen/ tom och allt möjligt!
HAN började skriva till mig på msn tidigare ikväll... undrade hur jag mådde och allt sånt sen sa han bara synd att det blev så fel mellan oss, riktigt synd. Sen att HAN har känslor för mig och att det är ensamt hemma (bor tydligen inte med henne och de träffades på ett uteställe men har känt varandra ett tag, han sa att han inte har träffat henne under tiden vi varit ett par) Jag mådde skit dåligt, har haft mardrömmar om det som hänt och jag kan inte ta tillbaka dig även om jag vill det, du kommer bara såra mig och jag kommer vara svartsjuk och jag kan inte lita på dig. Sen tjafsade vi ett tag om fylla och hans nya Det är riktigt synd men jag tror att vi har det bättre som vänner. Sen diskuterade vi ett tag om det och jag sa att jag varken vill eller kan se honom ihop med henne. Det är ditt val men förr eller senare måste du det och jag kommer se dig med en ny. Jag sa som det var, jag sårade dig aldrig avsiktligt och det som hände hände på grund av alkoholen och det är därför jag slutat dricka, slutade redan i sommras, för min egen skull (har levt på krogen fyra dagar i veckan i tre år) Ja okej men det visar att en gång räcker eller hur? Jag är ledsen men det går inte, jag tycker verkligen om dig men jag klarar inte mer, inte nu endå. Då blev jag förbannad och tyckte att han hade fel, "jag har gjort en hel del som jag absolut inte är stolt över men tycker du att det är bättre att skita i känslorna och gå vidare så, jag vet att du har mått skit men det har jag med, vi har sårat varandra väldigt mycket" Då började han försvara sig istället och tyckte inte han gjort något fel och att jag försökte skylla över allt på honom! (Killar...)
Han tyckte att han hade all rätt att träffa henne så pass kort efter att vi brytit för att jag sårat honom och för att han mår bra tillsammans med henne och känner sig trygg...
Då skrev han jag förstår att det inte känns speciellt bra för dig att jag träffat henne men jag blev tokig av att bara sitta hemma och tänka på det som hänt. Det går inte att göra någonting åt det nu, allt som har hänt har hänt , inget att göra åt nu eller ångra. Man får ta det som det kommer och ha sina drömmar vid liv och hålla fast vi det. Jag frågade vad han ville att jag skulle göra Inget, ta hand om dig och tänk på vad som är viktigast för dig.
Är så ledsen och förvirrad nu så jag vet inte vad jag ska göra... vad menar han egentligen?
HAN började skriva till mig på msn tidigare ikväll... undrade hur jag mådde och allt sånt sen sa han bara synd att det blev så fel mellan oss, riktigt synd. Sen att HAN har känslor för mig och att det är ensamt hemma (bor tydligen inte med henne och de träffades på ett uteställe men har känt varandra ett tag, han sa att han inte har träffat henne under tiden vi varit ett par) Jag mådde skit dåligt, har haft mardrömmar om det som hänt och jag kan inte ta tillbaka dig även om jag vill det, du kommer bara såra mig och jag kommer vara svartsjuk och jag kan inte lita på dig. Sen tjafsade vi ett tag om fylla och hans nya Det är riktigt synd men jag tror att vi har det bättre som vänner. Sen diskuterade vi ett tag om det och jag sa att jag varken vill eller kan se honom ihop med henne. Det är ditt val men förr eller senare måste du det och jag kommer se dig med en ny. Jag sa som det var, jag sårade dig aldrig avsiktligt och det som hände hände på grund av alkoholen och det är därför jag slutat dricka, slutade redan i sommras, för min egen skull (har levt på krogen fyra dagar i veckan i tre år) Ja okej men det visar att en gång räcker eller hur? Jag är ledsen men det går inte, jag tycker verkligen om dig men jag klarar inte mer, inte nu endå. Då blev jag förbannad och tyckte att han hade fel, "jag har gjort en hel del som jag absolut inte är stolt över men tycker du att det är bättre att skita i känslorna och gå vidare så, jag vet att du har mått skit men det har jag med, vi har sårat varandra väldigt mycket" Då började han försvara sig istället och tyckte inte han gjort något fel och att jag försökte skylla över allt på honom! (Killar...)
Han tyckte att han hade all rätt att träffa henne så pass kort efter att vi brytit för att jag sårat honom och för att han mår bra tillsammans med henne och känner sig trygg...
Då skrev han jag förstår att det inte känns speciellt bra för dig att jag träffat henne men jag blev tokig av att bara sitta hemma och tänka på det som hänt. Det går inte att göra någonting åt det nu, allt som har hänt har hänt , inget att göra åt nu eller ångra. Man får ta det som det kommer och ha sina drömmar vid liv och hålla fast vi det. Jag frågade vad han ville att jag skulle göra Inget, ta hand om dig och tänk på vad som är viktigast för dig.
Är så ledsen och förvirrad nu så jag vet inte vad jag ska göra... vad menar han egentligen?
Splittrad
Jag vill aldrig mer bli kär... konstaterade det idag. Kan inte få HONOM ur huvudet... Något irriterande!
Först var jag livrädd att springa på honom igår när jag jobbade i Tuna Park. Känns bara så fel att få en klump i magen av blotta tanken på att se honom. Vet inte vad jag ska säga till honom... kommer antagligen bara bli konstigt. Jag vill absolut inte se honom ihop med henne men varför ska vi inte ens kunna ses? Vi hade en underbar tid tillsammans så vi borde inte ha några problem med att prata med varandra men vad säger man? "Hoppas det går bra med nya tjejen"?
Sen konstaterade jag att jag hatar honom. Han måste ha varit otrogen mot mig. Hur kan han annars flytta ihop med en ny tjej tre veckor efter att han flyttat ifrån mig? Dessutom ska han fira jul ihop med henne (??!) Han måste ha träffat henne under tiden han fortfarande bodde i Uppsala... den jävla skiten!
Det förklarar ju varför han var så paranoid mot mig... Han flippade ur totalt för att jag dansade med andra killar och en annan gång för att jag (efter en dunderfest) vaknade upp bredvid en annan kille. Ingenting hände och jag ringde honom det första jag gjorde när jag vaknade men han trodde att jag hade gjort något med honom iallafall. Känns bara så sjukt... Jag ställde upp för honom jämt, fanns där och stöttade honom i allt. Sa åt honom att han fick komma och bo hos mig och flytta till Eskilstuna för att börja om, hjälpte honom med jobb och lägenhet och så har han haft en annan under hela tiden... Hur fan kan man göra en sån sak?? Känner mig så tom så det finns inte. Är jag så otillräklig?
Jag vet inte helt säkert men har en känsla av att jag har rätt.... Förstår bara inte hur han kunde göra det och varför jag fortfarande, även om han nu var otrogen, inte kan släppa honom...
Efter det pratade jag med en gemensam vän till oss och han sa att HAN berättat att "hon är snäll och trevlig, en ringtig bra tjej men att han inte har så starka känslor för henne. Att han tror att han behöver ha en tjej som är elak mot honom för att få starkare känslor" Låter helt stört men det kändes som om det fortfarande finns ett hopp för oss. Även om jag i mina ögon aldrig varit elak mot honom (även om han lär hävda motsatsen) så har han inte lika starka känslor för henne som han hade för mig.
Förstår inte varför jag är så störd. Först är jag helt säker på att han varit otrogen och hatar honom och sen får jag höra det här och får ändå en typ av hopp att han kommer tillbaka. Vet faktiskt inte vad jag vill längre...
Fick höra av en vän att jag borde gå vidare, förtjänar bättre och är för bra för att han ens ska kunna inse vad han förlorat, att det är han som förlorat något inte jag men varför kan jag inte riktigt tro på de orden? Jag vet att jag klarar mig utan honom och att jag har ett bra liv nu men jag saknar HONOM.
Dessutom är det sjukt hur mycket man hinner planera under tre månader... Vi skulle fira jul hos min familj men nu måste jag åka dit själv. Som om den helgen inte redan är tillräkligt deprimernade. Blir krogen på kvällen i år igen, tragiskt nog. Vill inte fira jul längre...
Nä nu måste jag ta en cigarett...
Först var jag livrädd att springa på honom igår när jag jobbade i Tuna Park. Känns bara så fel att få en klump i magen av blotta tanken på att se honom. Vet inte vad jag ska säga till honom... kommer antagligen bara bli konstigt. Jag vill absolut inte se honom ihop med henne men varför ska vi inte ens kunna ses? Vi hade en underbar tid tillsammans så vi borde inte ha några problem med att prata med varandra men vad säger man? "Hoppas det går bra med nya tjejen"?
Sen konstaterade jag att jag hatar honom. Han måste ha varit otrogen mot mig. Hur kan han annars flytta ihop med en ny tjej tre veckor efter att han flyttat ifrån mig? Dessutom ska han fira jul ihop med henne (??!) Han måste ha träffat henne under tiden han fortfarande bodde i Uppsala... den jävla skiten!
Det förklarar ju varför han var så paranoid mot mig... Han flippade ur totalt för att jag dansade med andra killar och en annan gång för att jag (efter en dunderfest) vaknade upp bredvid en annan kille. Ingenting hände och jag ringde honom det första jag gjorde när jag vaknade men han trodde att jag hade gjort något med honom iallafall. Känns bara så sjukt... Jag ställde upp för honom jämt, fanns där och stöttade honom i allt. Sa åt honom att han fick komma och bo hos mig och flytta till Eskilstuna för att börja om, hjälpte honom med jobb och lägenhet och så har han haft en annan under hela tiden... Hur fan kan man göra en sån sak?? Känner mig så tom så det finns inte. Är jag så otillräklig?
Jag vet inte helt säkert men har en känsla av att jag har rätt.... Förstår bara inte hur han kunde göra det och varför jag fortfarande, även om han nu var otrogen, inte kan släppa honom...
Efter det pratade jag med en gemensam vän till oss och han sa att HAN berättat att "hon är snäll och trevlig, en ringtig bra tjej men att han inte har så starka känslor för henne. Att han tror att han behöver ha en tjej som är elak mot honom för att få starkare känslor" Låter helt stört men det kändes som om det fortfarande finns ett hopp för oss. Även om jag i mina ögon aldrig varit elak mot honom (även om han lär hävda motsatsen) så har han inte lika starka känslor för henne som han hade för mig.
Förstår inte varför jag är så störd. Först är jag helt säker på att han varit otrogen och hatar honom och sen får jag höra det här och får ändå en typ av hopp att han kommer tillbaka. Vet faktiskt inte vad jag vill längre...
Fick höra av en vän att jag borde gå vidare, förtjänar bättre och är för bra för att han ens ska kunna inse vad han förlorat, att det är han som förlorat något inte jag men varför kan jag inte riktigt tro på de orden? Jag vet att jag klarar mig utan honom och att jag har ett bra liv nu men jag saknar HONOM.
Dessutom är det sjukt hur mycket man hinner planera under tre månader... Vi skulle fira jul hos min familj men nu måste jag åka dit själv. Som om den helgen inte redan är tillräkligt deprimernade. Blir krogen på kvällen i år igen, tragiskt nog. Vill inte fira jul längre...
Nä nu måste jag ta en cigarett...
Helgen
Har varit helt underbar! Jobbade i fredags sen åkte jag över till ett par goda vänner och snackade lite skit.
I går var jag och Lina och handlade lite, solade och strosade ett varv i Tuna Park. Senare på kvällen blev det personalfest ute i Tuna Park, jätte kul! Vi hade en jätte bra kväll och gick vidare från tuna till Harrys. Så kul som jag hade i går har jag verkligen inte haft på länge och det bästa av all; jag vart inte full. Påverkad ja men inte ens i närhete av vad jag brukade bli. Känner mig så otroligt stolt!
Jag börjar få ordning på mitt liv igen. Har inte tänkt på det men uppenbarligen så lönar sig hårt slit. Jag har blivit samordnare på jobbet. Kommer ha ansvar för schemaläggning, personalfrågor och helt enkelt se till att arbetet rullar på. Min andra chef sa det igår "gud vad fort du klättrar i karriären". Det har jag inte ens tänkt på. Jag bara gör som jag tycker och säger till när jag stör mig på något och tillslut bad jag min nya chef om att få ta över som samordnare... och det fick jag.
Det enda som inte fungerar är kärleken. Saknar HONOM fortfarande och det är så svårt att gå vidare. Problemet ligger inte i att det är slut, det svåra kommer när han gått vidare och du inte kan göra någonting åt det. Han har gjort sitt val och kommer inte tillbaka igen så egentligen vore det inte några problem. Men som sagt visst det är hårt när det tar slut men det svåra ligger i att acceptera att han inte blir min igen.
Störde mig som satan på killarna igår. Vad gör jag för fel? Beter jag mig som en slampa? Varför kan jag inte bara få ha killkompisar utan att de tror att det är någonting mer? Jag vill inte ha någon pojkvän just nu och det verkar som om det manliga könet inte kan acceptera det, visst det är alltid kul att få komplimanger och det stärker ens självförtroende när någon tycker att man ser bra ut men jag har faktiskt en insida också. Jag är inte bara ett utseende! Jag vill helt enkelt bara att folk ska ta mig för den jag är och skita fullständigt i hur jag ser ut. Låter jätte sjukt när jag säger så men det är (min) sanning...
I går var jag och Lina och handlade lite, solade och strosade ett varv i Tuna Park. Senare på kvällen blev det personalfest ute i Tuna Park, jätte kul! Vi hade en jätte bra kväll och gick vidare från tuna till Harrys. Så kul som jag hade i går har jag verkligen inte haft på länge och det bästa av all; jag vart inte full. Påverkad ja men inte ens i närhete av vad jag brukade bli. Känner mig så otroligt stolt!
Jag börjar få ordning på mitt liv igen. Har inte tänkt på det men uppenbarligen så lönar sig hårt slit. Jag har blivit samordnare på jobbet. Kommer ha ansvar för schemaläggning, personalfrågor och helt enkelt se till att arbetet rullar på. Min andra chef sa det igår "gud vad fort du klättrar i karriären". Det har jag inte ens tänkt på. Jag bara gör som jag tycker och säger till när jag stör mig på något och tillslut bad jag min nya chef om att få ta över som samordnare... och det fick jag.
Det enda som inte fungerar är kärleken. Saknar HONOM fortfarande och det är så svårt att gå vidare. Problemet ligger inte i att det är slut, det svåra kommer när han gått vidare och du inte kan göra någonting åt det. Han har gjort sitt val och kommer inte tillbaka igen så egentligen vore det inte några problem. Men som sagt visst det är hårt när det tar slut men det svåra ligger i att acceptera att han inte blir min igen.
Störde mig som satan på killarna igår. Vad gör jag för fel? Beter jag mig som en slampa? Varför kan jag inte bara få ha killkompisar utan att de tror att det är någonting mer? Jag vill inte ha någon pojkvän just nu och det verkar som om det manliga könet inte kan acceptera det, visst det är alltid kul att få komplimanger och det stärker ens självförtroende när någon tycker att man ser bra ut men jag har faktiskt en insida också. Jag är inte bara ett utseende! Jag vill helt enkelt bara att folk ska ta mig för den jag är och skita fullständigt i hur jag ser ut. Låter jätte sjukt när jag säger så men det är (min) sanning...
Söndag
Har haft några dagar ledigt nu så jag börjar känna mig som människa igen... förutom att en förkylning spökar lite. Tycks inte vilja bryta ut så man går runt och är halvgroggy till och från. Skulle vara skönt att bli riktigt förkyld så man kan få bli frisk.. men men.
Har haft en riktigt bra helg! Har varit runt väldigt mycket, har varit hemma sammanlagt 2h sen i fredags (förutom sömnen då). Har hjälpt min gudmor med biluthyrning, hämtat en bil med några vänner i Nyköping, varit hemma hos goda vänner, lite intriger, hälsat på min mamma och träffat syrran (som numera bor i Köpenhamn) och varit chafför. Nykter helg. Stolt.
Idag ska jag städa och tvätta, ska väl eventuellt en sväng t gymmet också men det kanske man borde hoppa över när man är halvkrasslig? Eller, det vore skönt att träna, kan ju ta det lugnt? Jaja får fundera en stund.
Nä nu ska jag nog ta ett bad. Hörs senare!
Har haft en riktigt bra helg! Har varit runt väldigt mycket, har varit hemma sammanlagt 2h sen i fredags (förutom sömnen då). Har hjälpt min gudmor med biluthyrning, hämtat en bil med några vänner i Nyköping, varit hemma hos goda vänner, lite intriger, hälsat på min mamma och träffat syrran (som numera bor i Köpenhamn) och varit chafför. Nykter helg. Stolt.
Idag ska jag städa och tvätta, ska väl eventuellt en sväng t gymmet också men det kanske man borde hoppa över när man är halvkrasslig? Eller, det vore skönt att träna, kan ju ta det lugnt? Jaja får fundera en stund.
Nä nu ska jag nog ta ett bad. Hörs senare!
