Cia

Urch... vet inte riktigt vad det är... känns som om jag och typ halva sverige har nån vinterdeprition... tröttttttt hela tiden, sover massor och mår ändå konstigt... skumt.

Kan dessutom berättat att jag numera HATAR datastolar! Gav mig på att montera ihop en idag. Hur kan det vara så omständigt när man bara använder 12 skruvar??? Fattar inte! Det tog 1,5h!! Svordommar och en massa cigaretter.. Men gud vad skön den är! Nu när man väl sitter i den så var det helt klart värt besväret. Helt underbart! Tack mamma! <3

På jobbfronten börjar jag få lite struktur. Tog ett personalsamtal idag med en av de mindre skötsamma assistenterna och det gick ganska smärtfritt. Får väl se om hon bättrar sig men nu har jag gjort mitt. (Gällande henne) Ska dessutom planera in ett "stort" personalmöte med alla... Precis när schemaläggningen blivit klar... *Pust* Är väl lite vintertrött men just nu är jag inte så pigg på att planera eller organicera. Vill bara vara ledig och fundera ut vad jag vill...
Inte med jobbet, det vet jag ju redan men med det manliga könet... blir galen. Orkar inte nu. Ska sova.

Puss & Kram

Jag börjar få lite ordning och reda på saker och ting! Fick ett mail av chefen igår, har nog glömt berätta det men jag ska bli samordnare på jobbet. Jag (tror jag) kommer ha ansvar över schemat och personalansvaret, se till att de mår bra och att vårt arbete flyter på och att vår brukare mår bra. Blev lovad ett mail av chefen för två veckor sedan för att få svart på vitt vad jag har ansvar över och vad jag har befogenhet till men sen blev det tyst och jag blev lite orolig. Sen ringde de från kontoret hem till min brukare och jag pratade med kontorsassistenten och kände mig ganska överkörd. Trodde att jag skulle få ordna med den nya assistenten eftersom min kollega slutar (idag) men då hade de gjort en nödlösning under tre veckor... och jag kände bara paniken... vad händer sen då?

Avskyr när jag inte har kontroll över läget och när hon ringde från kontoret och sa att en tjej som jobbar var 4:e helg ska jobba tre veckor av sitt jullov blev jag skapligt irriterad. Inte nog med att hon bara är 17 år, hon har dessutom ingen arbetsmoral över huvudtaget! Hade jag fått bestämma hade jag haft intro på den nya tjejen och låtit henne hoppa in mer och mer nu innan den 20:e för att det ska gå så smidigt som möjligt sen i januari. Jag måste endå ta tag i 17 åringen och prata lite vett med henne... kan ju faktiskt vara så att hon inte vet rinktigt vad vi ska göra under dagarna, men ligga i soffan och titta på tv och vänta på att brukaren ska säga till vad som ska göras är inte okej... hon ser till exempel inte ens att hon kanske borde bädda sängarna och diska om inte brukaren påpekar det. Men men....

Nu när jag har fått mailet kommer jag få läsa igenom det och se om jag kan ta det ansvaret samt löneförhandla. Sen blir det ett möte och vi kommer skriva ett nytt kontrakt. Förhoppningsvis tar de bort min provanställning också och anställer mig tillsvidare. Men man ska inte ta ut något i förskott. Jag känner mig bara så stolt. Jag har varit där sen i oktober och nu ska lilla jag få strukturera det här kaoset och min chef har ett sånt förtroende för mig. Känns underbart men lite läskigt. Vad händer om jag tagit mig vatten över huvudet? Tänk om jag inte klarar av det?

Jag har visserligen varit den som fixat och ordnat med det mesta och den som sagt ifrån mest till kontoret när något varit fel samt ordnat med vikarier och schema så det vore ju inte vara några problem men tanken slog mig endå... men jag vill prova iallafall! Det värsta som kan hända är väl att jag får lov att ringa min chef och säga ifrån min ansvaret om jag inte klarar av det... tänker absolut inte ge upp i första taget så det ska nog gå. Har redan en massa idéer och förbättringar att presentera... måste bara fixa ett program till datan så jag kan ordna det nya schemat.

Jaja nu ska jag duscha. Jobbar 15.00-21.00 ikväll.
Puss & Kram

Nu har jag blonderat håret! Tog ett tag! haha

Första gången blev det ljusbrunt eller vad man ska kalla det.

Är inte sur även om det ser så ut!

Sen blev det kycklinggult!!

Nu är jag däremot sur!

Sen hjälpte (räddade) Lina mig och gjorde slingor i det

Nu börjar det ser bra ut!

Sen satte Bea i hårförlängningen

Som ni ser så är det kontrast mellan överhåret och hårförlängningen men det ordnas snart!

Nu vet ni hur det gick till när jag gick från
 till

Nu igen... när jag äntligen lyckats vända tillbaka dygnet så börjar jag om igen... typiskt mig. Varför göra det lätt för sig?? Hihi

Igår natt blev det massa prat med honom på msn vilket jag redan berättat, en åktur i natten men en vän sen satt vi hemma och pratade tills vi somnade (bokstavligt talat) kl 5 typ... och nu sitter jag här med hårfärg i håret...

Just det ja... det är ett jäkla jobb med att blondera sig ska jag berätta! Gud... ska visa bilderna när jag är fin igen... ser ut som en kyckling just nu men jag ville ju ha en förändring så :-P Ska förklara senare.

Känns mycket bättre idag... HAN ringde i morse och vi pratade ett tag. För första gången sen vi separerade så hade vi en vanlig konversation utan att bråka ( :-O ) och det kändes helt underbart... vi pratade om allt och ingenting och jag får låna vovven om jag vill *ler* Saknar honom massor! Kändes faktiskt som om det någonstans finns ett hopp om att vi kanske kan gå vidare... även om vi kanske inte blir mer än vänner igen så kanske vi kan ha en normal och sund relation till varandra... 

Urch vad djup och sentemental man kan bli då! Ska ta ur färgen nu... hoppas jag är blond nu!! 

Ciao! 

Gud... jag orkar inte längre...HAN gör mig så förvirrad/ sårad/ ledsen/ tom och allt möjligt!

HAN började skriva till mig på msn tidigare ikväll... undrade hur jag mådde och allt sånt sen sa han bara synd att det blev så fel mellan oss, riktigt synd. Sen att HAN har känslor för mig och att det är ensamt hemma (bor tydligen inte med henne och de träffades på ett uteställe men har känt varandra ett tag, han sa att han inte har träffat henne under tiden vi varit ett par) Jag mådde skit dåligt, har haft mardrömmar om det som hänt och jag kan inte ta tillbaka dig även om jag vill det, du kommer bara såra mig och jag kommer vara svartsjuk och jag kan inte lita på dig. Sen tjafsade vi ett tag om fylla och hans nya Det är riktigt synd men jag tror att vi har det bättre som vänner. Sen diskuterade vi ett tag om det och jag sa att jag varken vill eller kan se honom ihop med henne. Det är ditt val men förr eller senare måste du det och jag kommer se dig med en ny. Jag sa som det var, jag sårade dig aldrig avsiktligt och det som hände hände på grund av alkoholen och det är därför jag slutat dricka, slutade redan i sommras, för min egen skull (har levt på krogen fyra dagar i veckan i tre år) Ja okej men det visar att en gång räcker eller hur? Jag är ledsen men det går inte, jag tycker verkligen om dig men jag klarar inte mer, inte nu endå. Då blev jag förbannad och tyckte att han hade fel, "jag har gjort en hel del som jag absolut inte är stolt över men tycker du att det är bättre att skita i känslorna och gå vidare så, jag vet att du har mått skit men det har jag med, vi har sårat varandra väldigt mycket" Då började han försvara sig istället och tyckte inte han gjort något fel och att jag försökte skylla över allt på honom! (Killar...)

Han tyckte att han hade all rätt att träffa henne så pass kort efter att vi brytit för att jag sårat honom och för att han mår bra tillsammans med henne och känner sig trygg...
Då skrev han jag förstår att det inte känns speciellt bra för dig att jag träffat henne men jag blev tokig av att bara sitta hemma och tänka på det som hänt. Det går inte att göra någonting åt det nu, allt som har hänt har hänt , inget att göra åt nu eller ångra. Man får ta det som det kommer och ha sina drömmar vid liv och hålla fast vi det. Jag frågade vad han ville att jag skulle göra Inget, ta hand om dig och tänk på vad som är viktigast för dig.

Är så ledsen och förvirrad nu så jag vet inte vad jag ska göra... vad menar han egentligen?

Jag vill aldrig mer bli kär... konstaterade det idag. Kan inte få HONOM ur huvudet... Något irriterande!

Först var jag livrädd att springa på honom igår när jag jobbade i Tuna Park. Känns bara så fel att få en klump i magen av blotta tanken på att se honom. Vet inte vad jag ska säga till honom... kommer antagligen bara bli konstigt. Jag vill absolut inte se honom ihop med henne men varför ska vi inte ens kunna ses? Vi hade en underbar tid tillsammans så vi borde inte ha några problem med att prata med varandra men vad säger man? "Hoppas det går bra med nya tjejen"?
 
Sen konstaterade jag att jag hatar honom. Han måste ha varit otrogen mot mig. Hur kan han annars flytta ihop med en ny tjej tre veckor efter att han flyttat ifrån mig? Dessutom ska han fira jul ihop med henne (??!) Han måste ha träffat henne under tiden han fortfarande bodde i Uppsala... den jävla skiten!
Det förklarar ju varför han var så paranoid mot mig... Han flippade ur totalt för att jag dansade med andra killar och en annan gång för att jag (efter en dunderfest) vaknade upp bredvid en annan kille. Ingenting hände och jag ringde honom det första jag gjorde när jag vaknade men han trodde att jag hade gjort något med honom iallafall. Känns bara så sjukt... Jag ställde upp för honom jämt, fanns där och stöttade honom i allt. Sa åt honom att han fick komma och bo hos mig och flytta till Eskilstuna för att börja om, hjälpte honom med jobb och lägenhet och så har han haft en annan under hela tiden... Hur fan kan man göra en sån sak?? Känner mig så tom så det finns inte. Är jag så otillräklig?
Jag vet inte helt säkert men har en känsla av att jag har rätt.... Förstår bara inte hur han kunde göra det och varför jag fortfarande, även om han nu var otrogen, inte kan släppa honom...

Efter det pratade jag med en gemensam vän till oss och han sa att HAN berättat att "hon är snäll och trevlig, en ringtig bra tjej men att han inte har så starka känslor för henne. Att han tror att han behöver ha en tjej som är elak mot honom för att få starkare känslor" Låter helt stört men det kändes som om det fortfarande finns ett hopp för oss. Även om jag i mina ögon aldrig varit elak mot honom (även om han lär hävda motsatsen) så har han inte lika starka känslor för henne som han hade för mig.

Förstår inte varför jag är så störd. Först är jag helt säker på att han varit otrogen och hatar honom och sen får jag höra det här och får ändå en typ av hopp att han kommer tillbaka. Vet faktiskt inte vad jag vill längre...
Fick höra av en vän att jag borde gå vidare, förtjänar bättre och är för bra för att han ens ska kunna inse vad han förlorat, att det är han som förlorat något inte jag men varför kan jag inte riktigt tro på de orden? Jag vet att jag klarar mig utan honom och att jag har ett bra liv nu men jag saknar HONOM.
Dessutom är det sjukt hur mycket man hinner planera under tre månader... Vi skulle fira jul hos min familj men nu måste jag åka dit själv. Som om den helgen inte redan är tillräkligt deprimernade. Blir krogen på kvällen i år igen, tragiskt nog. Vill inte fira jul längre...

Nä nu måste jag ta en cigarett...  

Har varit helt underbar! Jobbade i fredags sen åkte jag över till ett par goda vänner och snackade lite skit.

I går var jag och Lina och handlade lite, solade och strosade ett varv i Tuna Park. Senare på kvällen blev det personalfest ute i Tuna Park, jätte kul! Vi hade en jätte bra kväll och gick vidare från tuna till Harrys. Så kul som jag hade i går har jag verkligen inte haft på länge och det bästa av all; jag vart inte full. Påverkad ja men inte ens i närhete av vad jag brukade bli. Känner mig så otroligt stolt!

Jag börjar få ordning på mitt liv igen. Har inte tänkt på det men uppenbarligen så lönar sig hårt slit. Jag har blivit samordnare på jobbet. Kommer ha ansvar för schemaläggning, personalfrågor och helt enkelt se till att arbetet rullar på. Min andra chef sa det igår "gud vad fort du klättrar i karriären". Det har jag inte ens tänkt på. Jag bara gör som jag tycker och säger till när jag stör mig på något och tillslut bad jag min nya chef om att få ta över som samordnare... och det fick jag.

Det enda som inte fungerar är kärleken. Saknar HONOM fortfarande och det är så svårt att gå vidare. Problemet ligger inte i att det är slut, det svåra kommer när han gått vidare och du inte kan göra någonting åt det. Han har gjort sitt val och kommer inte tillbaka igen så egentligen vore det inte några problem. Men som sagt visst det är hårt när det tar slut men det svåra ligger i att acceptera att han inte blir min igen.

Störde mig som satan på killarna igår. Vad gör jag för fel? Beter jag mig som en slampa? Varför kan jag inte bara få ha killkompisar utan att de tror att det är någonting mer? Jag vill inte ha någon pojkvän just nu och det verkar som om det manliga könet inte kan acceptera det, visst det är alltid kul att få komplimanger och det stärker ens självförtroende när någon tycker att man ser bra ut men jag har faktiskt en insida också. Jag är inte bara ett utseende! Jag vill helt enkelt bara att folk ska ta mig för den jag är och skita fullständigt i hur jag ser ut. Låter jätte sjukt när jag säger så men det är (min) sanning...