Söndag
Har haft några dagar ledigt nu så jag börjar känna mig som människa igen... förutom att en förkylning spökar lite. Tycks inte vilja bryta ut så man går runt och är halvgroggy till och från. Skulle vara skönt att bli riktigt förkyld så man kan få bli frisk.. men men.
Har haft en riktigt bra helg! Har varit runt väldigt mycket, har varit hemma sammanlagt 2h sen i fredags (förutom sömnen då). Har hjälpt min gudmor med biluthyrning, hämtat en bil med några vänner i Nyköping, varit hemma hos goda vänner, lite intriger, hälsat på min mamma och träffat syrran (som numera bor i Köpenhamn) och varit chafför. Nykter helg. Stolt.
Idag ska jag städa och tvätta, ska väl eventuellt en sväng t gymmet också men det kanske man borde hoppa över när man är halvkrasslig? Eller, det vore skönt att träna, kan ju ta det lugnt? Jaja får fundera en stund.
Nä nu ska jag nog ta ett bad. Hörs senare!
Har haft en riktigt bra helg! Har varit runt väldigt mycket, har varit hemma sammanlagt 2h sen i fredags (förutom sömnen då). Har hjälpt min gudmor med biluthyrning, hämtat en bil med några vänner i Nyköping, varit hemma hos goda vänner, lite intriger, hälsat på min mamma och träffat syrran (som numera bor i Köpenhamn) och varit chafför. Nykter helg. Stolt.
Idag ska jag städa och tvätta, ska väl eventuellt en sväng t gymmet också men det kanske man borde hoppa över när man är halvkrasslig? Eller, det vore skönt att träna, kan ju ta det lugnt? Jaja får fundera en stund.
Nä nu ska jag nog ta ett bad. Hörs senare!
Pust...
Jobba, jobba och jobba... Känns tungt men det är sista dagen den här vecka i morgon. Har jobbat 8-21 hela veckan... eller ja iofs jobbade jag eftermiddag i måndags men endå...
Fick mig en rejäl tankeställare igår... Min brukare hade frågat mig större delen av dagen vad som var fel och jag förstod inte vad hon menade (hon vet hur det är/har blivit mellan mig och Daniel) Till slut sa hon rakt ut att jag inte är mig själv längre... helt likgilltig och tyst. "Jag har inte sätt dig skratta på 3 veckor nu" Och då gick det upp för mig att allt det här med ekonomin och Daniel håller på att knäcka mig och jag får så grymt dåligt samvete av att veta att det går ut över dem. De är ju mer än ett jobb, jag finns där för att deras vardag ska fungera så smidigt som möjligt... Jag MÅSTE gå vidare nu.
Det som har hänt har hänt och HAN har redan gjort sitt val. Jag kan inte göra någonting åt det och HAN lider knappast av att min vardag och mitt liv inte fungerar (han ler snarare åt det). För min och mina käras skull måste jag släppa taget och bli den tjej jag var innan HAN kom in i mitt liv. Jag ångrar inte en sekund med HONOM men HAN har lagt skulden på mig. Hur gärna jag än vill skylla på det alkoholen så har HAN till viss del rätt. Jag sumpade det vi hade för att jag inte klarar att hantera alkoholen under de formerna. HAN sumpade chansen att få det bra igen genom att skaffa en ny, även om det nu var för att såra mig eller ej så är det för sent. Det kan aldrig bli vi igen, vi har sårat varandra för mycket, tyvärr.
Jag ska inte sitta här och ljuga, självklart kommer HAN alltid att ha en plats i mitt hjärta och någonstans hoppas jag väl fotfarande att HAN bara "leker av sig" lite men hur man än vrider och vänder på det så kommer HAN aldrig kunna släppa att HAN gett mig fyra (i hans ögon 2 i mina) chanser och hur ska jag kunna leva med ovisheten av vad HAN egentligen gjorde i Uppsala och nu...? Hur ska vi då kunna börja om?
Jag saknar mig själv (hur dumt det än låter) och mitt liv. Jag vill leva och ha kul igen! En fungerande vardag, ett jobb jag trivs med och vänner jag trivs med. Har allt utom en fungerande vardag! :-)
Nu går jag vidare...
Vänskap
HAN verkar inte vilja annat än att såra mig. Sa till en gemensam vän (skickade ett sms rättare sagt) Cias vänner träffade precis mig och Sofia så nu vet hon hur det känns. Moget.
Skickade ett sms t honom ikväll "Hej! Ville bara säga att det är synd att det har blivit som det har mellan oss, jag gjorde ett STORT misstag den kvällen... Vill egentligen bara säga att jag saknar dig jätte mycket och är ledsen över det som hänt. Känns hårt att du gått vidare efter 3 veckor men hoppas att du är lycklig. Sköt om dig."
"Ja du, det är synd att allt har hänt men det händer av en anledning och jag sa att om det blir såhär så är det meningen att det inte ska vara vi... och jag tror att du är lyckligare och att jag är det om vi bara är vänner... men man får ta lärdom av det som hänt och inte göra om samma misstag igen. Ta hand om dig och en dag kommer den rätta för dig med "
"Varför mår jag skit isf... jag kan inte se någon mening i det som hänt, förutom att det inte är värt att dricka... och jag trodde du var den rätta. Jag kan varken styra dina eller mina känslor"
Önskar verkligen att det kvällen aldrig hade hänt, men vad ska jag göra? Måste tydligen gå vidare... han är hennes nu. Hans känslor är borta och det är vi också. Jag vill bara att det ska sluta göra så ont... Jag vill kunna gå vidare om han nu menar att det är helt slut men varför måste det vara så svårt... Varför kan jag inte släppa honom och gå vidare... Varför?
Vad menar han med att vara vänner? Hur umgås man med någon man är kär i när det inte är besvarat? Hur ska jag kunna se honom med henne? Jag vill att han är lycklig men jag orkar inte se honom med henne... Känns som om han är otrogen mot mig... Hon kysser min pojkvän... Mitt hjärta brister bara vid tanken på dem tillsammans.
Som tur är så har jag mina underbara vänner- Hoppas verkligen att ni vet att jag älskar er!
Utan er skulle min värld verkligen gå under! Ni är underbara! (Ni vet vilka ni är) <3
Skickade ett sms t honom ikväll "Hej! Ville bara säga att det är synd att det har blivit som det har mellan oss, jag gjorde ett STORT misstag den kvällen... Vill egentligen bara säga att jag saknar dig jätte mycket och är ledsen över det som hänt. Känns hårt att du gått vidare efter 3 veckor men hoppas att du är lycklig. Sköt om dig."
"Ja du, det är synd att allt har hänt men det händer av en anledning och jag sa att om det blir såhär så är det meningen att det inte ska vara vi... och jag tror att du är lyckligare och att jag är det om vi bara är vänner... men man får ta lärdom av det som hänt och inte göra om samma misstag igen. Ta hand om dig och en dag kommer den rätta för dig med "
"Varför mår jag skit isf... jag kan inte se någon mening i det som hänt, förutom att det inte är värt att dricka... och jag trodde du var den rätta. Jag kan varken styra dina eller mina känslor"
Önskar verkligen att det kvällen aldrig hade hänt, men vad ska jag göra? Måste tydligen gå vidare... han är hennes nu. Hans känslor är borta och det är vi också. Jag vill bara att det ska sluta göra så ont... Jag vill kunna gå vidare om han nu menar att det är helt slut men varför måste det vara så svårt... Varför kan jag inte släppa honom och gå vidare... Varför?
Vad menar han med att vara vänner? Hur umgås man med någon man är kär i när det inte är besvarat? Hur ska jag kunna se honom med henne? Jag vill att han är lycklig men jag orkar inte se honom med henne... Känns som om han är otrogen mot mig... Hon kysser min pojkvän... Mitt hjärta brister bara vid tanken på dem tillsammans.
Som tur är så har jag mina underbara vänner- Hoppas verkligen att ni vet att jag älskar er!
Utan er skulle min värld verkligen gå under! Ni är underbara! (Ni vet vilka ni är) <3
Mitt hår
Herre gud, har glömt vis det ju!!
Bea har precis satt dit det
Fin tjej
Svartvitt
Docka
Finns fler men sååå egotrippad är jag inte :-P
Bea har precis satt dit det
Fin tjej
Svartvitt
Docka
Finns fler men sååå egotrippad är jag inte :-P
När ska skiten ta slut?
"Efter regn kommer solsken" "Ödet" "Motgångarna gör en starkare" ect
Nu får det räcka... hur mycket ska jag behöva ta på en gång??
Till att börja med har jag fått slita som ett djur i två veckor för att en kollega blivit sjuk (absolut inte hennes fel) och den andra vägrar jobba, typ. Börjar bli sliten som fan nu men har fått ordning på barnet haha idag sa han "Om min mamma dör har jag ju dig som mamma, du bestämmer ju hela tiden" Söt. (När han vill ;-P)
När jag trodde att det skulle bli lugnt efter den här helgen så går kollegan och säger upp sig! Aah orkar inte. Kommer bli kaos i flera veckor nu... hon drar på semester om 4 veckor så hon kommer inte tillbaka efter den. Nu ska jag "dra hela lasset" själv...
Sen får jag bekräftat att Daniel träffat en ny tjej... det är 3 (!!!) veckor sen han flyttade ut... så mycket betydde jag för honom. Jag sa till honom kvällen han stack att han inte verkade ha några känslor kvar alls och uppenbarligen hade jag rätt... Känner mig så otillräcklig... det blir knappast bättre när han säger till Bea att hon är 29, skönt med en äldre tjej och att hon tar hand om honom "lagar mat och sånt" Fy fan säger jag bara.
Jag känner mig helt tom... samtidigt som jag bara vill hata honom och be honom dra åt helvete så saknar jag honom något fruktansvärt... har aldrig känt såhär och jag kan bara inte acceptera att han bara går vidare efter allt vi haft tillsammans. På något sjukt sätt eller om det bara är någon typ av hopp i min hjärna så känns det som om han försöker "ge igen" eftersom att jag sårat honom. Som om det enda han vill är att jag ska se att han klarar sig utan mig... Och det skulle han inte bry sig om om han inte hade känslor för mig... det är inte ens en vecka sen han saknade mig jätte mycket och nu är han med henne. Han tog med henne hem till min kompis när han skulle hämta sina saker, antagligen för att han vet att det Bea vet vet jag och tvärt om. Är något förrvirrad nu... Kan inte släppa taget även om jag vill... mitt hjärta tillhör honom.
Mitt i soppan så är ekonomin helt bankrutt... vet inte ens hur jag ska klara mig till löning och lönen kommer gå åt till räkningar (Jobbade fortfarande på andra jobbet i oktober så jag har bara jobbat 70h istället för 112h...) Känns surt. Får sån ångest... hur ska jag klara mig nu?? Och ännu värre blir det när man jobbar hela tiden och vet att man får bra lön i både december och januari... Nu när kollegan sa upp sig blir det dessutom ännu mer fram tills det kommer en ny.
Känner bara för att lägga mig i sängen och hoppas att det aldrig bli morgon igen... är så less på allt. Varför måste allt gå åt helvete? Vad har jag gjort egentligen? Känns som om någon hatar mig och gör livet surt för mig...
Vart är solskenet? Hur stark ska jag behöva bli? Vad är ödet?
Nu får det räcka... hur mycket ska jag behöva ta på en gång??
Till att börja med har jag fått slita som ett djur i två veckor för att en kollega blivit sjuk (absolut inte hennes fel) och den andra vägrar jobba, typ. Börjar bli sliten som fan nu men har fått ordning på barnet haha idag sa han "Om min mamma dör har jag ju dig som mamma, du bestämmer ju hela tiden" Söt. (När han vill ;-P)
När jag trodde att det skulle bli lugnt efter den här helgen så går kollegan och säger upp sig! Aah orkar inte. Kommer bli kaos i flera veckor nu... hon drar på semester om 4 veckor så hon kommer inte tillbaka efter den. Nu ska jag "dra hela lasset" själv...
Sen får jag bekräftat att Daniel träffat en ny tjej... det är 3 (!!!) veckor sen han flyttade ut... så mycket betydde jag för honom. Jag sa till honom kvällen han stack att han inte verkade ha några känslor kvar alls och uppenbarligen hade jag rätt... Känner mig så otillräcklig... det blir knappast bättre när han säger till Bea att hon är 29, skönt med en äldre tjej och att hon tar hand om honom "lagar mat och sånt" Fy fan säger jag bara.
Jag känner mig helt tom... samtidigt som jag bara vill hata honom och be honom dra åt helvete så saknar jag honom något fruktansvärt... har aldrig känt såhär och jag kan bara inte acceptera att han bara går vidare efter allt vi haft tillsammans. På något sjukt sätt eller om det bara är någon typ av hopp i min hjärna så känns det som om han försöker "ge igen" eftersom att jag sårat honom. Som om det enda han vill är att jag ska se att han klarar sig utan mig... Och det skulle han inte bry sig om om han inte hade känslor för mig... det är inte ens en vecka sen han saknade mig jätte mycket och nu är han med henne. Han tog med henne hem till min kompis när han skulle hämta sina saker, antagligen för att han vet att det Bea vet vet jag och tvärt om. Är något förrvirrad nu... Kan inte släppa taget även om jag vill... mitt hjärta tillhör honom.
Mitt i soppan så är ekonomin helt bankrutt... vet inte ens hur jag ska klara mig till löning och lönen kommer gå åt till räkningar (Jobbade fortfarande på andra jobbet i oktober så jag har bara jobbat 70h istället för 112h...) Känns surt. Får sån ångest... hur ska jag klara mig nu?? Och ännu värre blir det när man jobbar hela tiden och vet att man får bra lön i både december och januari... Nu när kollegan sa upp sig blir det dessutom ännu mer fram tills det kommer en ny.
Känner bara för att lägga mig i sängen och hoppas att det aldrig bli morgon igen... är så less på allt. Varför måste allt gå åt helvete? Vad har jag gjort egentligen? Känns som om någon hatar mig och gör livet surt för mig...
Vart är solskenet? Hur stark ska jag behöva bli? Vad är ödet?
Fy fan
rent ut sagt! Jag HATAR numera Securitas! Eller egentligen inte... min hyresvärd är dum i huvudet! I sommras hade jag och Daniel förfest här hemma... det var under Åh Festen och det var väl en 10-15 personer i lägenheten. Visst, vi spelade ganska hög musik men vi drog ner den innan vi gick ner till stan runt 23. På natten när vi kommer hem ligger det en lapp på köksbordet där det står att polisen gått in i lägenheten efter att securitas ringt dem för att det trodde att någon var i nöd. Securitas hade kommit på grund av ett störningslarm (hög musik). Pratade med polisen och de sa att de måste gå in om de tror att någon är i nöd (helt rätt) och att securitas inte har den befogenheten. Jag berättade bara för dem att jag tyckte det var rätt olustigt med en handskriven lapp på köksbordet men INGEN hörde av sig till mig efter den kvällen... varken polisen, hyresvärden eller securitas... om jag nu hade varit i nöd då? Då hade jag fått vara där och va och dö. Till slut orkade jag inte lägga energi på det längre och efter som jag pratat med polisen så trodde jag att allt var lugnt...
Men nej... Hyran kom och då har de lagt på 1 450kr för en securitasutryckning.... IDIOTER! Ringde hresvärden: Jag kan inte göra någonting åt den debiteringen.
Securitas: Vi skickar räkningen till kunden (hyresvärden)
Har diskuterat det med båda parterna men de anser fortfarande att jag gjort fel. I rapporten som kontoret har står det att polisen gick in och sänkte musiken... sa det till securitas killen och han sa bara att om man förfestar kanske man anser att musiken är låg men att den kanske inte var det...
Jag ifrågasatte hyresvärlden varför det inte stod på lappen eller varför polisen inte sa till mig att de varit inne för att sänka musiken och inte för att någon var i nöd, men hon sa bara att hon inte kan ta bort "boten"
Uppenbarligen är det bara att betala och se glad ut.
Men nej... Hyran kom och då har de lagt på 1 450kr för en securitasutryckning.... IDIOTER! Ringde hresvärden: Jag kan inte göra någonting åt den debiteringen.
Securitas: Vi skickar räkningen till kunden (hyresvärden)
Har diskuterat det med båda parterna men de anser fortfarande att jag gjort fel. I rapporten som kontoret har står det att polisen gick in och sänkte musiken... sa det till securitas killen och han sa bara att om man förfestar kanske man anser att musiken är låg men att den kanske inte var det...
Jag ifrågasatte hyresvärlden varför det inte stod på lappen eller varför polisen inte sa till mig att de varit inne för att sänka musiken och inte för att någon var i nöd, men hon sa bara att hon inte kan ta bort "boten"
Uppenbarligen är det bara att betala och se glad ut.
Ledsen
Har gått ett tag sen jag skrev någonting här... Har haft fullt upp med Daniel och jobbet.
Jobbet går faktiskt bra. Lär mig hantera hennes son bättre och bättre, var iväg med dem på en lite utflykt och kom hem torsdag kväll. Trött och sliten men då kommer ungen ram och ger mig en bamsekram innan jag skulle gå hem så någonstans tycker han nog om mig även om jag mestadels står som en skiva med repor och tjatar på honom men det är såna spontana saker som gör jobbet.
Jag han än en gång konstaterat att alkohol och jag inte är någon bra kombination... har gjort det igen! Den här gången blev det dessutom värre än någonsin...
Satt och förfestade med nära och kära för två helger sen. Vi skulle egentligen inte gå ut, men i vanlig ordning så slutade det så iallafall... problemet är bara att det är svart från att vi stod utanför min port och väntade på taxin till stan (nej, jag blev inte drogad) Jag drack för mycket vin för fort antagligen men i vilket fall som helst så minns jag NADA. Dagen efter vaknar jag och känner att någonting är väldigt fel "Vad hände igår?" "Vart är Daniel?"
Jag började kolla min mobil och ville bara gå igenom jorden... han hade skrivit typ jag kommer aldrig lita på dig igen, hur kunde du göra såhär mot mig ect
Då ringer Bea och undrar hur jag mår och det enda jag får ur mig är "Vad gjorde jag igår"?
Då berättade hon att jag (enligt Daniel) hade hånglat med en annan kille ute på krogen... Då började jag förstå smsen men det kändes fortfarande som om hon pratade om någon annan, för varför skulle jag vara otrogen mot Daniel? Aldrig. Tyvärr så var det så... känns fortfarande bara som en hämsk mardröm och att jag snart vaknar men jag har väl börjat inse att det inte kommer att hända.
Idag är det två veckor sen han kom och hämtade sina saker... jag vet inte om han orkar ge mig en andra chans men jag hoppas det. Saknar honom och det känns som en del av mig försvunnit.
Han skrev visserligen: "Vill bara säga att jag saknar dig jätte mycket men jag kan inte komma över de som hände eller har hänt. Allt jag ser framför mig är att du kysser honom och tycker om det, jag kan bara inte få bort den bilden ur min hjärna. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, känner mig så maktlös. Allt jag känner är sånt svek och jag kan inte vara med någon som jag tycker så mycket om som sårar mig så. Händer det en gång så kommer det hända igen och det har ju redan hänt. Synd bara för jag trodde jag hade hittat rätt för en gångs skull..." i tisdags. Känner mig precis lika maktlös... jag kan inte få det ogjort hur gärna jag än vill och han verkar inte vilja förstå att jag faktiskt inte var medveten av vad som hände....
Hoppet är det sista som lämnar människan... det måste bli bra mellan oss igen.
Jobbet går faktiskt bra. Lär mig hantera hennes son bättre och bättre, var iväg med dem på en lite utflykt och kom hem torsdag kväll. Trött och sliten men då kommer ungen ram och ger mig en bamsekram innan jag skulle gå hem så någonstans tycker han nog om mig även om jag mestadels står som en skiva med repor och tjatar på honom men det är såna spontana saker som gör jobbet.
Jag han än en gång konstaterat att alkohol och jag inte är någon bra kombination... har gjort det igen! Den här gången blev det dessutom värre än någonsin...
Satt och förfestade med nära och kära för två helger sen. Vi skulle egentligen inte gå ut, men i vanlig ordning så slutade det så iallafall... problemet är bara att det är svart från att vi stod utanför min port och väntade på taxin till stan (nej, jag blev inte drogad) Jag drack för mycket vin för fort antagligen men i vilket fall som helst så minns jag NADA. Dagen efter vaknar jag och känner att någonting är väldigt fel "Vad hände igår?" "Vart är Daniel?"
Jag började kolla min mobil och ville bara gå igenom jorden... han hade skrivit typ jag kommer aldrig lita på dig igen, hur kunde du göra såhär mot mig ect
Då ringer Bea och undrar hur jag mår och det enda jag får ur mig är "Vad gjorde jag igår"?
Då berättade hon att jag (enligt Daniel) hade hånglat med en annan kille ute på krogen... Då började jag förstå smsen men det kändes fortfarande som om hon pratade om någon annan, för varför skulle jag vara otrogen mot Daniel? Aldrig. Tyvärr så var det så... känns fortfarande bara som en hämsk mardröm och att jag snart vaknar men jag har väl börjat inse att det inte kommer att hända.
Idag är det två veckor sen han kom och hämtade sina saker... jag vet inte om han orkar ge mig en andra chans men jag hoppas det. Saknar honom och det känns som en del av mig försvunnit.
Han skrev visserligen: "Vill bara säga att jag saknar dig jätte mycket men jag kan inte komma över de som hände eller har hänt. Allt jag ser framför mig är att du kysser honom och tycker om det, jag kan bara inte få bort den bilden ur min hjärna. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, känner mig så maktlös. Allt jag känner är sånt svek och jag kan inte vara med någon som jag tycker så mycket om som sårar mig så. Händer det en gång så kommer det hända igen och det har ju redan hänt. Synd bara för jag trodde jag hade hittat rätt för en gångs skull..." i tisdags. Känner mig precis lika maktlös... jag kan inte få det ogjort hur gärna jag än vill och han verkar inte vilja förstå att jag faktiskt inte var medveten av vad som hände....
Hoppet är det sista som lämnar människan... det måste bli bra mellan oss igen.
